måndag 1 mars 2010

Moderata avhopparen Pålsson har rätt: politik är inte bara att vilja

Under rubriken ”Riksdagen har tömts på hela makten” rapporterar Dagens Nyheter att moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson inte ställer upp för omval till riksdagen. Hon står inte ut med att, som hon tidigare framfört, enbart betraktas som en del av ett transportkompani, ett rundningsmärke eller att vara röstboskap - en bland många andra riksdagsmän vars existens i riksdagen bara motiveras av att några måste trycka på knappen vid voteringar om de beslut som förhandlats fram i slutna rum av de i partiernas toppar utan att parlamentets fotfolk varit delaktiga i processen. Pålsson tycker att riksdagen borde kunna säga nej, skicka tillbaka ett förslag, utan att det betraktas som konstigt. Men framför allt vill hon ha en mer öppen process, dialog och voteringar i den egna riksdagsgruppen. Hennes ställningstagande är också särskilt intressant utifrån den diskussion som nu pågår om den amerikanska senatens oförmåga att fatta beslut. Framförallt senatorer på den demokratiska vänsterkanten har tröttnat på den tröga demokratiska processen. Evan Bayh, som skulle bli omvald, hoppar av senaten. Han har tröttat på den otrohet gentemot partiets kärna som köp och sälj systemet medför och på de närmast obegränsade möjligheterna enskilda senatorer har att bromsa och sacka lagstiftningsarbetet. Detta har också lett till att president Barack Obama nu ser ut att misslyckas med att genomföra sin i valkampanjen utlovade allmänna statliga sjukvårdsförsäkring. Det har medfört att alla högersossars (självklart inklusive mig) idol Paul Krugman vädrat viss systemkritisk gentemot nuvarande demokratiska process. Också Dagens Nyheter undrar om det inte är dags att ändra reglerna för att kolossen ska kunna styras i rätt riktning. Fast Pålsson tycker alltså annorlunda. Hon jämför med USA och tycker det är fullt naturligt med en diskussion om att Barack Obama kanske inte får igenom sina förslag i kongressen. "Riksdagen är hjärtat i den svenska demokratin men fungerar inte bra. Den har tömts på hela makten", säger hon. Ja vad ska man säga? Å ena sidan vill vi ha ett system som gynnar flexibilitet och anpasslighet så att det snabbt ska gå att fatta beslut om att rädda världen, ungefär som Bo Ekman från Tällberg Foundation häromdagen efterlyste, medan vi å andra sidan måste ha en tröghet i systemet för att garantera de demokratiska värdena. Efter en sådan avvägning är jag ändå, trots att jag tidigare raljerat över hennes besvikelse, beredd att ge Pålsson rätt. Politik är inte bara att vilja - man måste ha mandat för den.

20100307 Anne-Marie Pålsson intervjuas i P1:s Godmorgon världen om att riksdagen inte ha något reellt inflytande över den politiska processen. Förre statsvetarprofessorn Olof Ruin konstaterar att det är svårare att förankra politik på golvet när olika partier arbetar i en koalition. Man behöver förhandla och formulera politiken på högsta nivå för att ens hitta någon gemensam position.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Gunilla sa...

Välfärdsstaten och dess så kallad demokratiska styre har övergått från att ha varit en resursfördelare till att bli ett maktverktyg för högre tjänstemän inom stat och näringsliv. Den reella makten finns inte i riksdagen.

Tomas Agdalen sa...

Gunilla: Nej till det är samhället för komplicerat.