Musik har mist exklusiviteten - få beredda att betala för gratisprodukten

För ganska precis ett år sedan hade jag en postning med rubriken Spotify kört, klart artisterna vill ha betalt - vem hade trott annat?. Det handlade om att internationella artister invände mot att deras skivbolag licensierat deras musik till streamingsajten och därmed i praktiken tillgängliggjort musiken gratis för hela världen, i alla fall för de som står ut med reklamavbrott och därför inte köper ett abonnemang. Snart gnölades det också här. Artister som Petter och Magnus Uggla protesterade. Men även Per Gessle och Doktor Kosmos har klagat. Uggla beskrev att han "hellre blir våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av /.../ Sony Music". Han syftar på att skivbolaget till följd av sin ägarandel i Spotify tjänar stora pengar på tjänsten medan upphovsmännen får nöja sig med småpengar, trots ett stort antal klick. Uggla förklarade att Spotify gett honom lika mycket på sex månader som en halvdan gatumusiker drar in på en dag. Även om fler abonnerar på tjänsten nu, bland annat för att gratistjänsten inte går att nå exempelvis via iPhone, anser skivjättarna att utvecklingen går för långsamt. Häromdagen förklarade också Warner att man ifrågasätter sitt deltagande i Spotify. Och Svenska Dagbladet skriver idag att Spotify måste betala ut mer ersättning till artisterna. "Den här sortens annonsfinansierade gratislösningar är ohållbara i längden. Vi måste eftersträva att öka antalet betalande användare", säger James Steven, presschef i England. Samma kritik finns här också bland de mindre bolagen. "Det är klart att jag vill att artisterna ska få skälig betalning. Det kan jag inte påstå att jag tycker att de får på Spotify idag", säger Hugo Scherman Razzia, med artister som Hello Saferide, Timo Räisänen och Maia Hirasawa, Scherman tycker att en artist som har en jättesuccé ska kunna leva på den. Men han pekar på att de större skivbolagen måste trycka på för att Spotify ska leverera högre ersättningar. Det är särskilt intressant att se hur branschen är kritisk men att ingen kräver att tjänsten ska läggas ned. Fokus är istället på hur man ska kunna ta betalt. Och idag blev det uppenbart för mig att vi har ändrat våra lyssningsvanor när jag frågade en kamrat om hon för tillfället lyssnar på någon musik. Hon svarade att hon än inte installerat Spotify. Det var något strul med hennes gratisinvits. För mig, som kopplar musik till en produkt som går att fysiskt ta på, kändes det omskakande. Musik har mist sin exklusivitet. Lika lite som människor tummar på ett konvolut, ens i CD-format, betraktas det som nödvändigt att behöva begränsa sitt lyssnade genom att väljer ut det speciella. Musik anses idag vara något som ska finnas tillgängligt när jag vill ha det. Frågan är om branschen kan få oss att vilja betala för den. Tveksamt. I så fall mycket lite. Och hittills har detta inte kunnat kompenseras genom reklam. Frågan blir då hur musikindustrin kommer att se ut om tio år. Finns det några jättar som roffar åt sig hela kakan och småfolk som reser runt likt ett teatersällskap för sin försörjnings skull. Lite som det var innan musiker fick rätten till sin egen musik. Då tillhörde majoriteten av upphovsmännen trasproletariatet.

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Upphovsrätt, Warner, Gratiskulturen, Fildelning, Pirate Bay, TPB