måndag 11 maj 2009

Vänsterledaren Lars Ohly väljer makten före det politiska mandatet

"Om jag får välja mellan att å ena sidan ha många röster och ett litet politiskt inflytande och att å andra sidan ha färre röster och ett större politiskt inflytande väljer jag det senare", berättar vänsterledaren Lars Ohly två gånger för Sanna Rayman och Katrine Kielos i deras innovativa webbmagasin Korseld. Jag anser att den inställningen är ett allvarligt demokratiskt problem, men vårt parlamentariska system har en inbyggd paradox som i vissa situationer gynnar minoriteter. Och ju större splittring det är i Riksdagen desto mer inflytande får minoriteterna. Vi har alltså ett politiskt system för folkrepresentation som ibland gör väljarmandatet sekundärt. Istället är det primära att hamna i ett bra förhandlingsläge. Det är också en fullt naturlig hållning av ett litet parti, men jag har flera gånger vädrat min upprördhet över att vi tillåter minoriteter dominera svensk politik. Häromdagen stötte jag dessutom på en fråga på mitt Twitter om det är läge för att sänka eller ta bort fyraprocentsgränsen. Jag tycker, som flera av er väl känner till, att vi självklart bör höja spärren - minst till tolv procent. Det skulle tvinga de mindre partierna till att ha tajtare band till de större partierna med den följden att deras väljarna vet vilken politik de röstar på och därmed slipper utsättas för en politisk kohandel och olika kompromisser de inte kunde föreställa sig var möjliga. Och det var bara för något val sedan Miljöpartiet av taktiska skäl som en blixt från klar himmel nästan blev borgerligt. Historiken Gunnar Wetterberg resonerade i veckan, till min stora glädje, på DN-debatt om att den växande splittringen i Riksdagen är olycklig. Han, som får anses vara en större auktoritet än jag, menar att det bland annat mot bakgrund av splittringen är hög tid för oss att pröva vårt proportionella valssystems giltighet, inte minst mot bakgrund av att något eller några ytterligare partier har realistiska möjligheter att ta sig in i Riksdagen efter valet 2010. Det måste vara möjligt att styra det här landet mot nya politiska reformer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bolsjevikerna resonerade på ett liknande sätt och det var ju ett framgångsrecept under ganska lång tid om man bortser befolkningens och samhällets intresse.

Tomas Agdalen sa...

Anonym: Det finns ju mellanting, dvs. fullt accepterade och erkända demokratier som tillämpar ett majortetssystem.