I somras satte journalisten Stefan Jonsson upp näven för att slå fast att medierna måste granska Sverigedemokraterna innan det är för sent (DN 25/8). Det med anledning av att det stod allt mer klart att SD tar sig in i riksdagen. Jonsson menade att partiet bara kan motarbetas med en öppen debatt. På så vis skulle deras värdegrund avslöjas och väljarna övertygas om att inte rösta på dem. Den rationelle Jonsson hänvisade till en uppsats om att det saknas resonemang om Sverigedemokraternas bakomliggande ideologi samt undersökningar av vad de faktiskt gjort och inte gjort i kommuner där de har makt. "Tänk om vi för varje artikel om hur SD bör granskas också fick en artikel som granskade SD. Tänk om alla som frågar sig vem Sverigedemokraten egentligen är också söker upp en Sverigedemokrat och klargör sin ståndpunkt". Aftonbladet valde att ta upp stafettpinnen. Man lät publicera en debattartikel skriven av partiledaren Jimmie Åkesson samtidigt som man bullade upp med en mängd artiklar som skulle visa hur ovärdiga de är att ta plats i riksdagen. Under en veckas tid var det SD i alla dagstidningar och etermedier. Frågan är om detta var rätt åtgärd. Författaren Lena Sundström som granskat utvecklingen av främlingsfientlighet i Danmark, och beskrivit den i boken Världens lyckligaste folk. Jag uppfattar henne så att ju mer främlingsfientligheten exponeras desto elakare fäster den. Politiken blir i samma grad som den diskuteras accepterad som normal, i vart fall mindre kontroversiell. De Sifosiffror som idag presenteras av SvD pekar på att det danska exemplet är giltigt för Sverige. Sverigedemokraterna har nu 5,8 procent och är i dagsläget större än både Centerpartiet och kristdemokraterna. SD har ökat med 1,1 procent sen Aftonbladet drog igång sin antikampanj. ”Sverigedemokraterna har varit starkt exponerade före och under den här mätperioden. Det har varit en ordentlig marknadsföring av deras budskap", säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar till SvD. Det bör väl nu stå klart för alla att argumentet inte biter på de missnöjda och främlingsfientliga. DN:s politiske kolumnist Henrik Brors menare i alla detta. "Till väldigt stor del beror nog uppgången på den enorma uppmärksamhet som Sverigedemokraterna fick under de sista veckorna i oktober. När Aftonbladet upplät sina spalter för partiledarens attack mot muslimer där de pekades ut som ett hot mot Sverige så ledde det till en större uppmärksamhet än partiet fått någonsin tidigare", beskriver Brors. Nu handlar det mer om de ska bli vågmästare eller inte. Vi troligen genomlida en mandatperiod med främlingsfientlig galenskapen och kanske minoritetsregering. Sannolikt får vi samma utveckling som när Ny Demokrati tändes och slocknade på 1990-talet. Och i den delen har de som Jonsson hänvisar till rätt. När det kommer till kritan får Sverigedemokraterna svårt att leverera. Det föder besvikelse bland väljare och rastlöshet internt. Så min medicin för att begränsa skadorna är att ligga lågt och, som alliansen idag säger, ta debatten i sakfrågorna när den är skarp. Man ska inte göra reklam för SD, vilket Aftonbladet först hade en policy om. Men hur det än går för Sverigedemokraterna betyder antagligen deras inträde i riksdagen att politiken vinklas i deras riktning. Som Lena Hennel skriver i SvD ges populismen ofta ett vidgat utrymme också av de etablerade partierna när ett populistiskt parti kilar in sig. Så var det med Ny Demokrati och så blir det säkert med SD.20091119 DN rapporterar att Sverigedemokraterna når nya rekordsiffror. Hela 7,2 procent av väljarna skulle enligt en opinionsmätning rösta på SD om det vore val idag.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, SD, Jimmy Åkesson, Valet 2010, Vågmästare
Andra bloggar om Sverigedemokraterna: Dexion Jonas Morian Peter Andersson P-O. Kjellberg
Inlägg
8 kommentarer:
"
Lena Sundström menar att ju mer den exponeras desto större fäste får den. Politiken blir i samma grad som den diskuteras accepterad som normal, i vart fall inte märkligt kontroversiell."
Detta visste Gorbatovs kritiker i
1980-talets Sovjet, släpper man fram en fri debatt faller det förljugna systemet ihop som ett korthus.
Även om du har rätt i sak håller du dig med en trist attityd, ifall du syftar på det system vi har i Sverige. Det sovjetiska däremot var sjukt och skulle falla ihop.
Jag klistrar in en kommentar som jag ursprungligen skrev till en annan blog. Orsaken att jag återanvänder den är för att det verkar som att du (som så många andra) har en felaktig, förenklad och stereotyp bild av vem det är som röstar på SD. Det jag skriver är naturligtvis inte heltäckande men kan kanske bidraga till en något mer nyanserad bild.
Mvh, Nils
>>>>>>>>>>>>>>>>>
Jag är helt övertygad om att en viktig del i SD´s framgångar är den attityd och typ av ordval som du och många andra debattörer använder sig av för att nedvärdera och förnedra förmodade SD anhängare med.
Att använda ord som: "hets", "islamofobiska", "främlingsfientliga", "rädda", "obildade", "rasistiska", "korkade", etc. för att beskriva de som sympatiserar med SD är gängse, men passar faktiskt inte in på någon SD väljare som jag känner.
Låt mig beskriva mig själv så kanske du får en annan bild av hur en genomsnittlig SD väljare kan se ut (för det allmäna verkar ju vara att tro att SD´s väljarbas huvudsakligen utgörs av övervintrade skinheads från 80-talet).
Jag har en fyraårig universitetsexamen, och utöver denna har jag läst ytterligare tre terminer av humaniora för att bredda mig (dvs. för nöjes skull), så jag tror inte att någon egentligen kan påstå att jag är obildad. Jag har varit medlem i Mensa, så jag skulle vilja påstå att det är ytterst få som egentligen har rätt att kalla mig korkad.
Jag har rest i nästan hela värden och under flera års tid bott och arbetat i Malaysia. En snabb blick i mitt pass visar att jag de senaste åren dessutom besökt en hel del andra muslimska länder såsom: Bangladesh, Pakistan, Saudi, Egypten, Turkiet, Tunisien och Marocko. Det är således inte helt rättvisande att påstå att jag är rädd för andra länder eller kulturer. Tvärt om, det har varit mycket upplevelserikt och intressant och jag kan verkligen säga att jag har uppskattat mycket av det.
Jag tror inte heller att en persons generella genetiska ursprung på specifikt sätt predisponerar någon att vara ond eller god, frisk eller sjuk, smart eller dum då dessa typer av variationer verkar vara oberoende av hud eller hårfärg (jag är således inte heller rasist). Inte heller är jag av uppfattningen att alla muslimer är onda (det hade gjort mitt jobb väldigt tröttsamt) eller att alla invandrare är här för att utnyttja systemet (jag är faktiskt för invandring).
Vidare är jag mycket intresserad av religion och etnologi i allmänhet, och det det är inte helt ovanligt att det visar sig att jag faktiskt kan mer om Islam och muslimsk kultur/historia än många infödda muslimer gör. Så inte heller i detta fall är det passande att kalla mig ”islamofob”, ”okunnig” eller ”rädd”.
Däremot är jag definitivt av uppfattningen att vissa kulturella företeelser kan vara "bättre" än andra.
Jag tycker bland annat helt klart att det är bättre med den västerländska typ av lag- och rättssystem som vi har, än med shariadomstol/byråd (som exempelvis dömer våldtäktsoffer till att stenas till döds). Jag föredrar också den (något naiva) svenska polisen tusen gånger framför de mutkolvar och uniformerade skurkar som utgör många andra länders polisstyrka. Jag tycker att västerländsk sexualundervisning är av godo, och att många andra religioner och kulturer har en skrämmande okunnig, moralistisk och rädslobaserad relation till sex (könsstympning är ett av de värsta symptomen på detta). Jag kan säkert hitta på dussintals andra exempel men jag tror att du förstår vad jag menar. Att även om alla kulturer har värde i sig så innebär inte detta automatiskt att alla dess kulturella fenomen är benigna, och således följer att vissa kulturella företeelser är "bättre" än andra (kalla det för en form av kulturelitism om du vill). Detta är inte fråga om ”rädsla” för andra kulturer, det är en fråga om en informerad, genomtänkt, värdebaserad åsikt.
>>>>>>>>>>>>>>>>>>
FORTSÄTTNING NEDAN.
FORTSÄTTNING FRÅN OVAN.
>>>>>>>>>>>>>>
Så varför röstar jag då på SD? Definitivt inte för att jag tycker om Jimmie eller någon annan av de i partitoppen (de verkar rätt så obehagliga). Utan för att jag dagligen ser hur vår integrationspolitik fallerar. Exempelvis hur andra generationens ungdomar växer upp i utanförskap, och hur detta i många fall leder till ett hat mot det system som de växer upp i. Integrationen har misslyckats. I de etablerade politikernas strävan att framställa sig som vidsynta, toleranta, humanister så väljer man bekvämt att sopa all djupare kritik under mattan. Man glömmer att verklig etik av nödvändighet kräver ett visst mått av diskrimination i ordets ursprungliga bemärkelse (dvs.: klarsyn, att kunna göra åtskillnad mellan det som är bra och det som är dåligt). Istället stämplar man all kritik som rasism, brännmärker den, och slänger ut barnet med badvattnet.
Inte heller hoppas jag alls att SD ska få majoritet i riksdagen (*rysning*). Snarare hoppas jag att den demokratiska processen ska få de andra partierna att komma till sans och ta itu med situationen (lite som att alla partier plötsligt fick en miljöagenda när MP började få procent, och Göran plötsligt kallade sig feminist när FI kapade röster). Men detta kräver att man följer de demokratiska spelreglerna. Att försöka isolera och ignorera SD är inte bara ignorant utan sätter demokratins spelregler (och således samhällets utveckling) åsido. Det kommer inte att fungera i längden, utan leder bara till ökad misstro för de etablerade partierna och den svenska demokratin (något vi alla förlorar på).
Som nämns ovan är jag definitivt för invandring, men det bör i huvudsak vara i form av kvalificerad arbetskraft. Att ta emot flyktingar är utan tvekan en moralisk, medmänsklig skyldighet men detta bör endast utgöra en mindre del (det är i många fall bättre att söka mer lokala lösningar). Dessutom borde det vara mycket svårt att erhålla medborgarskap annat än som produktiv samhällsmedborgare med klar förankring i land och kultur. I andra fall bör det räcka med olika former av tillfälliga-, tillsvidare- och (i undantagsfall) permanenta uppehållstillstånd. Detta är dock bara ett exempel på en av de många aspekter som borde åtgärdas.
Hade verkligen inte tänkt att skriva så här mycket (även om jag skulle kunna skriva mycket mer). Vad som från början var tänkt som en kort kommentar har nu blivit en mindre essä. Jag inser att jag lämnar flera lösa trådar men tror ändå att jag avslutar här (jag har riktigt arbete att göra).
>>>>>>>>>>>>>
En proteströst. Men varför stödja personer du tycker är obehagliga? Det är att göra våld på sig själv.
1, Det finns faktiskt bara en typ av röst som i egentlig mening kan sägas vara en proteströst och det är att rösta blankt (det betyder "titta här, jag är villig att rösta och jag är engagerad i den demokratiska processen, men jag finner att jag inte har förtroende för något parti).
Att rösta på SD är snarare en strategisk röst.
2, Hursa? Hur är det att "göra våld på sig själv"? Det där är ju total non sequitur.
Jag kanske råkar tycka att vår brevbärare verkar obehaglig, men så länge hon gör sitt jobb och levererar posten så får hon vara hur obehaglig hon vill.
På samma sätt är jag fullständigt ointresserad av huruvida Jimmie verkligen är rasist, eller hans personliga historia. Hans funktion (ur min synvinkel) är endast att tvinga de andra partiena att sluta hyckla i integrationsfrågorna. När väl detta uppnåtts tänker jag omedelbart rösta på ett parti med mer en än fråga i bagaget.
3, Märk väl att detta inte på något sätt handlar om att vända kappan efter vinden. Utan snarare om att vända seglet efter den vind som för mig dit jag vill.
1. Att rösta på något mogtbjudande att ostrategiskt.
2. Tycker att din jämförelse inte är adekvat.
3. Välja att kryssa för att hitta bättre vind. Tror det är möjligt också för dig.
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Skicka en kommentar