De popularitetssiffror för Maria Wetterstrand som idag presenteras av DN gör det inte lättare för Miljöpartiet att kasta ut henne från toppen 2011 när partiet stadgeenligt ska utse nya språkrör. Partiet skiftar ledning vart nionde år. Och medan vi ser allt mindre av Peter Eriksson går Wetterstrand opinionsmässigt från klarhet till klarhet. Partiet är för dagen det tredje största. Maria Wetterand har klättrat snabbt från fjärde till andra plats på förtroendetoppen, förbi både Socialdemokraternas Mona Sahlin och Centerpartiets Maud Olofsson. Enligt DN/Synovates mätning säger 38 procent av väljarna sig ha stort förtroende för Wetterstrand, jämfört med förra mätningens 29 procent. Hon får mycket beröm för sina framträdanden i teve och i riksdagen det senaste halvåret. Så om partiets medlemmar inför den nyligen genomförda kongressen i Örebro var oroliga över partiets framtida ledning har de nog snart panik. Dessutom har varannan rödgrön sympatisör stort förtroende för MP-språkröret. Hur kommer MP-världen att fungera utan Maria Wetterstrand och hur kan nya språkrör fungera om nuvarande tagit plats i 2010 års nya regering? Det är frågor som det idag inte finns svar på men som nog ger en och annan ond i magen. Men det finns en lösning som jag varit inne på tidigare. Vägrar MP att göra Maria Wetterstrand till en riktigt vanligt partiledare, nu när politiken ändå är ensad (likriktad med de övriga sex riksdagspartierna), får Socialdemokraterna transformera Wetterstrand till sin och låta henne bli ordförande för det gamla arbetarpartiet. För även om Miljöpartiet i grunden är ett högerparti ser medlemmarna och ledningen sig som vänstermänniskor. Och ska vi ha ett informellt tvåpartisystem i riksdagen spelar det väl mindre roll vem av Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som är på toppen. Den bäste ska vara hövding. När jag i samma veva reder ut de eventuella alternativen och plötsligt projicerar en bilda av pysslaren Thomas Bodström som den främste inser jag att vi måste rädda Wetterstrand från politikens sophög. Ändrar inte Miljöpartiet sina statuter måste istället Socialdemokraterna lyfta fram henne som sin drottning.Läs även andra bloggares åsikter om Maria Wetterstrand, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Språkrör, Valet 2010
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tycker att det börjar bli dags att lyfta frågan om all mittenkamp i ljuset av vårt statsskick. Vi behöver nytt fräscht in i systemen. Jag föreslår enmansvalkretsar och majoritetsval som i England. RK behöver reformeras i grunden. Bort med de självständiga supermyndigheterna låt dem vara en del av departement som styrs av en minister som fattar beslut och tar eget ansvar. MINISTERSTYRE alltså.
Ansvarsutkrävandet blir lättare och vi får lite ny fart. Alla frågor behöver inte beredas av alla departement i myndigheten RK. Kontrollen kan vi fixa till. Tydlighet och ansvarstagande borde vara grunden.
Tänker i dina banor. Efter att i yngre år varit kraftigt kritisk mot det engelska majoritetsvalsystemet funderar jag på om inte det är mer demokratiskt än vårt proportionella.
Sen måste självklart ansvars tydligare kopplas till politiskt arbete. Nu tillåts dönickar lyfta arvoden upa. Det bl.a. därför vi har så urvattnade lagar, som bäddar för att varje politiker medvetslöst i varje läge, när det blir jobbigt, kan skylla på myndigheterna när det i själva verket är fel på lagen – den de ansvarar för.
Skicka en kommentar