onsdag 13 maj 2009

Shane MacGowan lever - men sång det kommer det mindre av numera

Om du ser en film om 1970-talets punklondon, till exempel en dokumentär, ska varje Pogueslovers vara särskilt uppmärksam eftersom Shane MacGowan säkerligen, när du minst anar det, kommer att dyka upp där mitt bland pistols, Clash, Sham 69 och de andra punkpionjärerna - kanske i armkrok med precis från staterna ditresta Crissie Hynde. Och vilken musikhistoria de skulle göra. Hynde i Pretenders och MacGowan i Pogues. Kan sånggeniet MacGowan ha varit mer än 15 år då han gled gled runt i den yppersta punkeliten? Han var kanske till och med yngre. I en dokumentär om honom som Svt sände för några år sedan framgick det att han supit sedan barnsben, sedan han flyttade från Irland till London. Finns han fortfarande där ute? Ja, det gör han. Men sjunger han? Vet inte. Kanske, men sannolikt inte med den fantastiskt fina känsla han en gång hade. Spriten tar sina offer. En del bara måste supa. Varför är det så? På förra bloggen gjorde jag en analys om detta med anledning av en krönika av Expressenhjälten Mats Olsson. Jag minns inte så mycket mer av min tankeverksamhet än att jag kom fram till att det är självklart varför människor super. Men jag kommer inte ihåg varför. Fast jag tror att jag menade att det handlar om självmedicinering. För många människor är det helt enkelt för jobbigt att var utan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 kommentarer:

Maria sa...

Oj oj vilka bilder..

Tomas Agdalen sa...

De är för sorgliga.

Fritte sa...

Visst sjunger han fortfarande!! kanske inte med samma känsla som för men han är Still Rocking Along, med grogg i handen och cigg i munnen! Från april i år: http://www.youtube.com/watch?v=N0NNxVN3ans

Tomas Agdalen sa...

Okej Frippe och tack för informationen. Jag kollar upp saken.

klokhet och dårskap sa...

Shane bodde hos en morbror eller farbror när han var liten och varje kväll fick han 2 glas whiskey så att han skulle somna. Kanske var det där redan grunden lades för hans missbruk. När jag ser Shane på bild, på tv blir jag både glad och ledsen på samma gång. Glad för att hanger så mycket av sej själv, för underbara texter och musik som får en på bra humör, ledsen för att hans liv är så sorgligt och tragiskt. Gud allena vet vad som hade hänt med honom om han inte haft Victoria. En kvinna som står vid hans sida vad som än sker, som inte skäms för hans missbruk, som ser honom för den han är. Shane Macgowan har alltid varit och kommer troligtvis att förbli ett geni. God bless him!