Snart är nog Miljöpartiet ett riktigt parti med riktig politik och partiledare

De språkrör Miljöpartiet väljer 2011 riskerar att för evig tid vara dömda att vistas i skuggan av nuvarande språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. För det är svårt att tänka sig att någon kommer att intressera sig för ersättarna om Eriksson och Wetterstrand tagit plats i en regering. Och Miljöpartiet har funderat över problemet. Men precis som Vladimer Putin här om året upptäckte att det var för utmanande att justera den ryska grundlagen för att få möjlighet att sitta längre som president än de lagfästa åtta åren var det omöjligt för Miljöpartiet under helgens kongress att ändra stadgarna så att språkrören skulle kunna sitta längre än de stadgeenliga nio åren. I vart fall var inte tiden mogen för en sådan omvälvande reform. Resultatet blev att Eriksson och Wetterstrand får sitta kvar i regeringen trots att de inte längre är talesmän för partiet. Men vem blir i realiteten partiets ansiktet utåt i en sådan situation? Man kan lätt föreställa sig att de nya språkrören lika lite som Rysslands nuvarande president Dimitrij Medvedev kan manövrera sig fram utan den formellt underställde Putins informella godkännande. Jag tror att även förra Folkpartiledaren Maria Leissner säkert med bitterhet kan vittna om vilket bottennapp det är att vara etta pappret men inte med i matchen. Eftersom Maria Leissner inte satt i riksdagen fick hon under sitt korta ledarskap sitta på läktaren med oss kreti och pleti för att följa händelseförloppet i plenisalen. Det är inte en helt orealistisk tanke att Miljöpartiet utsätts för kraftiga ansträngningar om allt ljus hamnar på Eriksson och Wetterström istället för språkrören. Och Wetterstrand håller ju dessutom på att växa sig rejält stor, ja större än den redan förvuxna Eriksson. Kanske kan ett par regeringsposter göra att partiet blir ett än mer vanligt politiskt parti, att man inte bara nöjer sig med att gilla kärnkraft och köra över fundisarna i medborgarlön- och EU-frågan eller börjar älska all tillväxt utan också inrättar en partiledare. Den plattformen kan faktiskt vara en förutsättning för en seriös satsning på Maria Wetterstrand som statsministerkandidat. Och vem skulle bli förvånad över en sådan utveckling nu när det inte längre ens går att avgöra vilka som är det riktiga arbetarpartiet. Jo, förresten en och annan av dem som i urtiden grundade Miljöpartiet och som fortfarande slåss för att det aldrig ska sitta i regeringsmakten. De kommer att bli jätteförvånade. Men det har det blivit förut, precis som en och annan gammelmoderat idag är.

20091023 Nu skiver Expressen om hur medlemmarna i Miljöpartiet frukar det stadeenliga bytet av språkrören som ska ske 2011. Snart är nog MP ett politiskt parti bland andra.




Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Vladimir Putin, Dimitrij Medvedev, Språkrör