tisdag 16 februari 2010

Efter Scott Browns seger i chockvalet väntar fler valförluster för Obama

Sedan Barack Obama vann presidentvalet 2008 har USA högervridits kraftigt. Det står klart att amerikanerna snabbt glömt den republikanske katastrofen Bush som Obama ersatte, för redan i september 2009 syntes det stora Obamaraset. Han hade fallit från ett 70-procentig förtroende bland väljarna till ett 50-procentigt. Bara lite senare förlorade demokraterna följdenligt viktiga positioner vid guvernörsval i Virginia och New Jersey. Mycket lite talade då för att Obama skulle kunna få igenom den från presidentvalet utlovade sjukförsäkringsreformen, som är tänkt att medföra att 94 procent av landets befolkning, mot nuvarnde 80 procent, får tillgång till en allmän sjukförsäkring. Det spelade ingen roll att Obama, genom att demokraterna besatt 60 av de hundra senatsplatserna, precis hade så många röster i senaten för att ha supermajoritet. Flera av hans partikamrater var nämligen tveksamma eller rent negativa till förslaget. Fast i slutet av förra året såg det ändå ut som om reformen, om än i en urvattnad form, skulle kunna bli en realitet. Senatens samtliga demokrater, även om det i några fall krävde viss kohandel, röstade till slut för att fortsätta arbetet med sjukvårdsreformen. Men det var innan chockvalet i Massachussets. Republikanen Scott Brown vann fyllnadsvalet efter avlidne demokraten Ted Kennedy, i en stat som betraktas tillhöra demokraterna. Brown kampanjade dessutom mot Obamas sjukvårdsreform och stöddes inte minst av den nya och mycket aktiva konservativa Tea Party-rörelsen. Resultatet uppfattas som en tydlig signal från folket om att man är skeptisk till reformen. Som om detta inte är nog med motgångar tappar Obama nu ytterligare politiska vänner i senaten. Den demokratiske senatorn Evan Bayh har meddelat att han inte ställer upp för omval. DN.se rapportera att Bayh är "den fjärde sittande demokratiska senatorn som väljer att hoppa av - vilket innebär ett gyllene tillfälle för republikanernas kandidater att vinna senatsvalen i delstaterna Indiana, Illinois, North Dakota och Connecticut. Enligt analytiker befinner sig ytterligare sex av demokraternas platser i riskzonen i kongressvalet i november". Frågan är om inte balansen nu är återställd. Obama kommer sannolikt att kunna presentera en kompromissad sjukvårdsreform. Något han måste kämpa kämpa hårt för, inte minst för att slippa framstå som den do nothing president man nu talar om. Och för att få möjligheten att regera ytterligare en mandatperiod tvingas han att samla upp de smulor som kastas åt honom. Det finns också en diskussion om att göra den allmänna sjukvårdsförsäkringen till en delstatlig angelägenhet. Möjligen kan också republikanerna acceptera en sådan icke-federal lösning. I dagsläget är det uppenbart att inte tillräckligt många vill ha en överstatlig sjukvårdsförsäkring. Att man har världens mest ineffektiva sjukvård och är enda större demokratin utan en allmän sjukvårdsförsäkring räcker inte som argument. För många har att förlora på att det blir bättre för fler. Där har ni incitamentet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Varför nämner du inte att Obamas presidentskap utgör den största bluffen i den amerikanska politiska historien?

Tomas Agdalen sa...

Magnus: Det är ju såna diskussioner som uppstår bland kommentarerna till postningar. Hur menar du?

Anonym sa...

Jo, jag tror att du Tomas känner till att Obama är en bluffpresident eftersom han inte uppfyller kravet om att vara en naturligt infödd medborgare, men jag kan ju ha fel; du kanske inte alls känner till det förhållandet och då är det ju inte så konstigt att du inte nämner det i din artikel.

Tomas Agdalen sa...

Magnus: Medborgardiskussionen är trams. Jag vill inte delta i spridning av den.

Konspirationsteorierna lämnar vi där de hör hemma - i byrålådan.

Kom istället in i matchen och diskutera ideologi och realpolitik.

Anonym sa...

Varför är det trams? Om det är så ber jag dig förklara det för mig ty jag vill ju inte gå omkring och tro att trams är sant, det vore ju pinsamt.

Tomas Agdalen sa...

Jag tramsar inte här.

Anonym sa...

Att förklara varför någonting är trams kan inte vara trams. Nu när du inte inte verkar vilja förklara varför någoting är trams är det du som tramsar fastän du själv säger att du inte vill tramsa. Dessutom är du illvillig nog att låta mig fortsätta tro på trams när jag hellre skulle vilja veta sanningen.

Anonym sa...

Blev ett "inte" för mycket i föregående kommentar; "inte inte" skall vara "inte".

Tomas Agdalen sa...

Är tillräckligt gammal för att inse att vi inte kan nå konsensus i detta ämne. Och jag tror heller ingen av oss anser sig ha något att lära av den andre. Jag betämmer mig därför att använda min energi till annat.

Men jag gillar att du är på bloggen och tycker till. Nästa gång kanske.

Anonym sa...

Vilket ämne avser du, Tomas? Obamas laglighet som USA:s president eller att sticka hål på trams genom att förklara varför det är just trams?

Jag lär mig hela tiden av folks reaktioner på sanningen, så även här av dig genom dina kommentarer. Att du så snabbt kastade in handduken och undvek en diskussion genom att ta till ounderbyggda argument som "det är trams" var intressant men inte särskilt unikt för politiskt intresserade. Vilka är i ditt fall orsakerna till att du inte vågar studera eller diskutera mannen som pastor James David Manning kallar "The long-legged mack daddy"?

Väl bekomme, vad beträffar mitt uppdykande här på din blogg. Obamas bristande legitimitet som USA:s president är inget ämne som kommer att försvinna, så det är bara att sätta sig in i frågan, ju förr dess bättre. "Förnuftet segrar till slut", som min syssling Åke brukar säga.

Johan sa...

Håller med dig Magnus - ämnet kommer inte att försvinna utan rulla runt i all oändlighet i långa bloggar och kommentarer. Många med det gemensamma draget att de skrivs med oändliga meningar ända ut i marginalen.