Ebbe Carlsson var nog en fifflare - men avslutade som en riktig hjälte

Filmmakarna Jane Magnusson och Karin af Klintberg gav Ebbe Carlsson, om inte ett kärleksfullt, ett hyggligt eftermäle i Ebbe the movie. Ebbe Carlsson fick sluta som en hjälte, på två sätt. Först för att han var en av dem som i ett tidigt skede gav aids ett ansikte och sedan för att han ifrågasatte det idag självklara i att en persons sexuella läggning saknar betydelse när dennes arbete ska granskas. För bara knappt 20 år sedan var det alltså i alla sammanhang helt i sin ordning att ge utlopp för en homofobi, ja till och med i riksdagens konstitutionsutskott. Den omständigheten tycker jag idag är svår att ta till sig. Utvecklingen har gått fort. Tur är det. Men före dessa sekvenser hade Ebbe Carlsson i en och halv timme sågats i tusen bitar och avfärdats som en vandrande katastrof. Ingvar Carlsson, Anna-Greta Leijon och Palmesönerna var några av dem som noga distanserade sig från Ebbe Carlsson. Jan Guillou och Leif G.W. Persson berättade vilket manipulativt klantarsel Ebbe Carlsson var. Många flera hade negativa minnen om Ebbe Carlsson. Jag kan faktiskt inte påminna mig ett enda vittnesmål, utanför hans familj, till hans fördel. Och det är inte så konstigt. Han var ju till följd av sina skumraskaffärer direkt orsak till att många tvingades lämna sina positioner, bland andra dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon och ett par polischefer. Mot den bakgrunden och alla politiska affärer han var direkt inblandad i förtjänar han sannolikt all den skit som lassades upp i den utmärkta dokumentärfilmen. Tack för den!

Läs även andra bloggares åsikter om Ebbe Carlsson, Ebbe the movie, Homofobi