Spotify är toppen vill jag bara säga så här inför påskledigheten

Jag medger att Spotify är toppen. Sist jag bloggad om sajten hade jag inte förstått sökfunktionen. Men nyss gjorde jag en sökning på Clash och upp kom om inte rubbet så kan det inte saknas många låtar. Jag klickade på första titeln i låtlistan och så kom en flod av musik. Jag gjorde detsamma med Bob Dylan. Klassikerna växa fram. Och eftersom jag för tillfället är upptagen med biografin över Mötley Crüe gjorde jag en sökning på detta kaos. Jag har ju aldrig, som den new wave-kille jag är, hört gruppen förut. "Kickstart My Heart" följdes av "Girls Girls Girls" och "Shout At The Devil", sedan gav jag upp. För även om det låter som låtskrivaren Nikki Sixx (bilden) idoler Sweet har jag svårt för helheten. Jag är mer intresserad av deras trashsmentalitet, den som jag så målmedveten arbetar för att bryta mig loss ifrån. Jag avslutar min Mötley Crüeflört med den rena rama Sweetrippen "Smokin' In the Boys Room". Okej, jag provar också "Same Ol' Situation". Men ingen av de båda låtarna ger mig något tillbaka. Jag söker istället på punkarna Sham 69 och hittar den fantasiska "If the Kids Are United" (alla kids förena er med näven i luften). Men nu har jag tagit en lång omväg bara för att berätta att jag tar påskledig från bloggen. Det blir tyvärr ingen fredagsdrink till påsk. Däremot vill passa på att hylla Linjeakvaviten, som frostfusen är rätt sup till sillen. Påskmåltiden sköljer du bäst ner med vinterkall ljus tjeckisk öl, faktiskt vilken som helst. Och för att så här mitt i natten ta mig än längre in i förnekelsens slingrande korridorer söker jag upp det pretentiösa jazz/pop-snöret Elvis Costello för att slutligen övertyga mig om att jag tillhör den kulturbärande medelklassen, trots att det var länge sedan jag insåg att jag ur ett klassperspektiv både håller på fel lag och lyssnar på fel musik. Vilket lag jag borde hylla tänker jag inte uttala i detta sammanhang. Men det hade Svullo med sig. Vilket band jag borde gilla förstår ni. Laget och bandet är skimrande symboler för kulturen kring white trash.

(Den 12 oktober rapporterades det i nyheterna att artist och låtskrivare får dela på ett kvarts öre sedan en låt Spelats i Spotify. Inte undra på att artiter protesterar som Magnus Uggla. De säljs för kaffepengar av sina förlag till Spotify. Storheter som the Beatles och Bob Dylan finns mot denna bakgrund inte på sajten. Branschen ger nu företaget ett år att för att få flera abonnenter att betala för musiktjänsten (13/10). Det är inte ett alternativ för mig. Jag lyssnar på musik via CD, radio och scen - oldtimer som jag är.)



Läs även andra bloggares åsikter om Mötley Crüe, White trash, Spotify, Bob Dylan, Elvis Costello, The Clash, The Sweet, Magnus Uggla