En anglofili som tände den nu utslocknade revolutionären i Bandhagen

Idag presenterar DN lite otippat Evelyn Waughs flera gånger filmade roman "Brideshead Revisited", på svenska En förlorad värld. Journalisten Jan Eklund har besökt slottet Castle Howard, den plats som delar av 1981-års klassiska tevedrama spelades in på. De befann sig också i Oxford och London. Eklund har skrivit ett stort och fint reportage från engelska York och konstaterar att romanens och filmens fans vallfärdar till platsen: "Evelyn Waughs elegi över den döende brittiska landsortsaristokratin har oväntat blivit en lönsam turistindustri", beskriver Eklund. Vi får också en beskrivning av den från burgen borgerlighet komna Waugh var en överklasswannabe av superformat. En inställning som han odlade och vårdade ömt. Vad jag förstår motiverar det nu aktuella DVD-släppet av fjolårets kalkonversion den tre sidor långa artikeln. För min del hade Edlund gärna fått vika ut sig över hela tidningen. Så mycket jag knarkar dokumentärer missbrukar jag också skildringar av engelska miljöer och då gärna den överklassen en gång representerade och befann sig i. Det började med Herrskap och tjänstefolk, Onedinlinjen och Arvingarna. Teveserier som skapade mitt klassmedvetande. Det var alltså varken Vilse i pannkakan eller Ville, Valle och Viktor som tände den här idag utbrunna revolutionären. Waughs "halvtjocka" bok blev alltså till slut elva timmar enastående teve. Men serien, som naturligtvis står här hemma i DVD-format, hade inte den påverkan. Snarare förfördes jag av Jeremy Irions magiska berättarröst, alla de vackra orden som Waugh skrivit och de för ögonen bländande miljöerna regissören Charles Sturridge visar oss. En kombination av konstnärliga insatser som lyfter historien om en familj med anor från jag vet inte vad, kanske från Vilhelm Erövraren, som inte längre klarade av att manövrera sig i det nya slags moderna samhälle som var i sin linda i början av förra seklet: ett jämställt, jämlikt och demokratiskt. Ett omöjligt sammanhang för Sebastian Flyte och hans slyngelgäng med sina extraordinära extravaganser som förutsatte en rättslös underklass. Den vackra familjen Flyte som privilegierad härskare led följdriktigt sotdöden, ett naturligt urval. En så utflippad aristokrati kan inte överleva under sådana levnadsförhållanden. Men på film får den vara för evigt och glida fram med sina belästa blickar och sinne för de rätta kommentarerna. Men se för allt i världen inte skitversionen från förra året. Det ska i alla fall jag inte göra efter att ha tagit del av den totala sågningen. Till sist undrar jag om Castle Howard har satt sig. Byggnaden lutar liksom åt höger.

Läs även andra bloggares åsikter om Brideshead Revisited, Teve, Anglofili, Överklass, Teveserie