Konstfack engagerar en censurjurist - ren galenskap eller skön konst?

Administratörerna på konstfack har blivit spritt språngande galna, eller så ska tilltaget att anlita en jurist för att granska studenternas verk betraktas som konst i sig enligt Jonas Hallbergs definition av konst. Han anser att konst är att utföra en handling med syfte att synliggöra. Man skulle alltså kunna tänka sig att skolans prefekt Olof Glemme inför dess vårsalong den 12 maj med åtgärden vill berätta för oss hur intellektuell inkrökt han tycker reaktionen på psyksimulantens och vandalens examensverk var genom att svara med det orimliga: en granskning av studenternas konst som inte står långt efter hur de gjorde i en annan tid för inte så länge sedan i ett annat land direkt söder om Sverige. Men så är det inte. "Vi kan inte bara ställa ut och hoppas att det kommer att gå bra. I synnerhet inte nu när vi har ögonen på oss. Vi har inte råd att bete oss naivt", säger istället Olof Glemme till DN. Jag undrar jag vad den tillkallade experthjälpen kan få för effekter för konsten. En jurist vill nästan alltid ha hängslen, livrem och hänga i gummiband. Ett generellt nej brukar anses som en god överlevnadsstrategi. I de fall ett nej egentligen borde ha varit ett ja kan juristen alltid förklara hur osäkert rättsläget var och dra till med att varje individuellt fall är unikt. Detta är de förutsättningar konstfacksstudenterna numera har när de utformar sin konst. 100 steg till frågar sig mot den bakgrunden vilka tankar och skildringar vi kommer att gå miste om och hur konsten ska kunna vara ett instrument för samhällsutveckling om den ska kontrolleras av jurister. Även om det kan riktas berättigad kritik mot de båda studenter som orsakat rabaldret menar jag att detta är en farlig väg och vem granskar juristens bedömningar. Det finns klara brister i rättsäkerheten.

Läs även andra bloggares åsikter om Konstfack, Censur, Vårsalongen, Konstfackeleven