Efter Englunds sköna bloggande dags för Rothstein sluta göra motstånd

Akademikerna professor Bo Rothstein och Svenska akademins tillträdande ständige sekreterare Peter Englund (bilden) har olika förhållningssätt till läsarna. Medan Englund använder sin blogg till exempelvis att häftigt kritisera författaren Jan Myrdal och professorn Mattias Gardell och låter bloggen vara öppen för kommentarer skriver Rothstein på sin hemsida att han minsann ingen blogg har. Än mindre en möjlig interaktivitet. Hans texter är kvalitetssäkrade för att inte riskera att plumpa impulsiviteter slinker igenom. Englund tar däremot chansen att snabbt och till många få ut sin ryggmärgsreaktion över Myrdals okänsliga tilltag att instifta ett kulturpris till minne av diktatorn Lenin och Gardells naivitet att ta emot det. I en raljerande ton uppfinner Englund Pol Pot-priset, med initiativtagaren och hans två katter i juryn, och tilldelar Gardell detta. Englund får genast ett stort genomslag. Rothsteins motstånd till bloggosfären beror på den fragmentisering han tycker den orsakar. Det tänkvärda drunknar i en dynggrop - fylld av en dumhet uppblandad med mobbning, rasism och hot - som han liknar vid en kloakbrunn. "Argumenten för att bloggosfären leder till en bättre demokrati är sammantaget synnerligen svaga", säger Rothstein. Enligt honom bidrar de många nya rösterna inte till att förbättra demokratin mer än mobbarna som drog fram under nazityskland och i den amerikanska södern gjorde. Jag vet inte om Englund låtit granska sin blogg. Kanske har kamraten Horace Engdahl gett klartecken? Eller så har Englund på eget bevåg tagit ställning i denna viktiga fråga och dragit en så självklar slutsats att ingen politiker, kulturpersonlighet eller forskare kunnat formulera den i ett traditionellt trovärdigt sammanhang, trots att samtliga haft på sig att göra det sedan den 19 juli förra året. Jag tar därför och följer Rothsteins uppmaning och kommenterar hans ställningstagande på annan plats än hans hemsida, på min blogg. Och efter att under flera år ha följt Rothstein tror jag att det Englund nu sagt på sin blogg på pricken stämmer överens med Göteborgsprofessorns uppfattning om det galna priset. Han kunde troligen inte ha sagt det bättre själv. Därför menar 100 steg till att det nästa gång är Rothsteins tur att säga det som sägas måste utan kvalitetsgranskning, ordinär källhänvisning eller notapparat. Släpp lös tyglarna och börja blogga där nere i Göteborg. Du har mycket intressant att säga. Twitter kan vara en början.

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Englund, Bo Rothstein, Bloggosfären, Leninpriset, Pol Pot, Twitter