onsdag 22 april 2009

Tror inte jag vill ha in ett Piratparti i riksdagen efter 2010 års val

Vi ska inte underskatta Piratpartiets möjlighet att till hösten ta säte i i EU-parlamentet. Partiet gick häromdagen ut med att man till medlemsantalet nu är Sveriges fjärde största parti. Intresset för partiet har också varit enastående sedan förra veckans dom mot The Pirate Bay. Det är många ungdomar, och äldre, som känner sig besvikna. En del av dem återsåg jag i videobutiken i helgen. Det var länge sedan jag behövde trängas bland hyrfilmerna, smågodiset och läsken. Partiets ordföranden Rickard Falkvinge berättar för DN att de tagit sikte på Europaparlamentet. "Som jag ser det nu är vägen till Bryssel öppen. När vi är där ska vi till att börja med engagera oss i medborgarrätt, medborgarrätt och medborgarrätt", säger han. Med det tror jag Falkvinge i första hand menar att partiet ska verka för rätten att gratis ladda upp och ned underhållning på nätet. Det är väl en sak att piraterna kommer in i EU-parlamentet. Där finns redan en hel del underliga grupperingar som marginaliserats. Väl där kommer piraterna att drunkna i en formalism de ännu inte kan stava till. Det är bland annat omöjligt att agera på egen hand. Partiet måste tillhöra en grupp och hålla sig inom dess politiska ramar. Det finns inte någon grupp av betydelse som stöder visionen om fri fildelning. Äganderätten hålls tvärtom högt därute i Europa. Med detta menar jag sammantaget att det inte blir så mycket verkstad i Bryssel för Piratpartiet, utom möjligen en del käftande om olika integritetsfrågor. Jag är dock mer orolig för att Piratpartiet kan stöka till det rejält i 2010 års riksdagsval. Hur blir det med regeringsbildandet om Piratpartiet och/eller det andra lilla partiet väljs in? Sannolikt sker det på bekostnad av något av de borgerliga partierna. Varken kvarvarande del av Alliansen eller röd/grönt lär då kunna bilda regering utan stöd. Det är nu jag igen börjar tänka stort, på ett tvåpartisystem. För mig saknar det betydelse om valsystemet är representativt eller majoritärt. Jag vill bara att att riksdagen iten ska överhopas av småpartier som utnyttja sin position för att kohandla till sig ett oproportionerligt stort inflytande. Ge mig istället lugn och ro och då och då ett byte av majoritet, men mellan partier eller block som gått till val på en politik som gett absolut majoritet. Kanske är det snart läge för Alliansen att gå till val på en gemensam lista.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Winston Smith sa...

Piratpartiet kommer knappast att kunna kohandla sig till ett oproportionerligt stort inflytande. Säg att Piratpartiet får 5% i riksdagen. Anta att respektive block har drygt 45% var. Då kan båda regeringsalternativen få över 50% i riksdagen genom att samarbeta med Piratpartiet. Ett proportionerligt stort inflytande skulle innebära att Piratpartiet får bestämma 5/50 = 10% av politiken. Men Piratpartiet kommer att nöja sig med att ha inflytande i ett fåtal integritetsrelaterade frågor medan regeringen får göra som de vill i övriga frågor, vilka rimligen omfattar mer än 90% av den sammantagna politiken.

Tomas Agdalen sa...

Det var en del kvantifierande. Det är just det som gör mig orolig över enfrågepartier.

På åttio- och nittiotalet fanns det gott om enfrågepartier på lokal nivå. Det var stoppa motorvägen och liknande. De skapade många gånger kaos i fullmäktige. Och nu är det ena riktiga fanatiker i en totalt hopplös fråga på väg in i riksdagen. Oj, oj, oj vad ont i huvudet många med mig kan komma få om ett drygt år eller så.

Förhoppningen är att någondera av Alliansen eller röd/grönt har egen majoritet. Då all den här huvudbryn helt i onödan.

Patrik BP Andersson sa...

Tomas, PiratPartiet är visserligen för fri fildelning så länge den inte är kommersiell, men du misstar dig om du tror att det handlar om att "gratis är gott".
Istället är det en konsekvens av att upprätthållandet av dagens copyright av amerikansk modell *förutsätter* en total övervakning av samtliga medborgares alla aktiviteter på nätet.
Eftersom detta är lika orimligt som att kameraövervaka samtliga medborgares hem (till trots av alla misshandelsfall och mord som sker inom hemmets fyra väggar) så *måste* ett nytt system utvecklas.

Vidare vad gäller blocken, så var det socialdemokraten Bodström som drev igenom Trafikdatalagringsdirektivet i EU, och Alliansen som kom med den form av IPRED (som ursprungligen handlade om att stoppa märkesplagiat av Gucci, Canada Goose, Rolex m.fl. och inte alls illegal fildelning) som nu är gällande svensk lag. Både högern och vänstern säger sig värna om den personliga integriteten, men har tydligt visat med sina handlingar att de gärna skulle övervaka människor så länge det inte blir alltför långvariga konsekvenser vid valurnorna. För egen del struntar jag i vilket av blocken som bildar regering (jag tillhörde KD innan först FRA-lagen och sedan IPRED drevs igenom) så länge den kan tvingas (då båda sidor klart visat att de inte gör det frivilligt) att tillgodose den grundläggande rätten till ett privatliv.

Just att det är en basal fråga, i motsats till motorvägars vara eller icke vara, är också det som skiljer PP från de enfrågepartier du haft erfarenhet av på det lokala planet. För det första är det inte alls en hopplös fråga, lika lite som allmän rösträtt, yttrandefrihet och andra fundamentala demokratiska rättigheter var det. För det andra så har samtliga riksdagspartier förbrukat sitt förtroendekapital på det här området, varför det egentliga valet ligger i vilken prioritering du ger frågan. Skulle det innebära att partiledningarna får huvudvärk och funderar till en extra gång innan de låter partipiskan vina så tänker inte jag hämta några Treo åt dem...

Tomas Agdalen sa...

Patrik: Nya brott kräver nya metoder. Det är naivt att tro att Internet inte måste övervakas. Alla människor är inte goda. Sedan menar jag att integritetsargumentet inte håller ens i fråga om vanligt nedladdning. Upphovsmännen måste kunna bevaka sina rättighteter.

Och jag tycker att PP har en väl inskränkt definition av medborgarrätt. Den kan i alla fall inte jag ta på allvar.