Rockefeller fixar knappen knapp åt Obama så han kan fimpa Internet?

På den här bloggen har vid något tillfälle frågan ställts om varför Internet tillåts finnas i nuvarande oreglerade form. För de flesta är det uppenbart att det fria flödet av information på nätet inte enbart är positivt, som den är för exempelvis den globala demokratiska utvecklingen. Tillgängligheten ger också stora fördelar för terrorister. De erbjuds en möjlighet att näst intill utan begränsningar i tid, och med enkla tekniska medel, kunna kommunicera samt konspirera och intrigera mot samhällen. Vad det kan innebära finns det flera exempel på. De mest kända är Attentatet mot World Trade Center, Madrid- och Londonbomberna. Totalitära stater, som exempelvis Iran och Kina, har dessutom svårt att hindra medborgare att ta del av kunskap från oberoende källor. Ayatollor och kommunistledare gör vad de kan för att lokalt stänga av Internet. Det går naturligtvis inte. Internetanvändarna bryter snabbt igenom ceybermurarna. Vid sidan av dessa hot finns fildelningsdiskussionen. Underhållningsindustrin menar att den illegala nedladdningen på nätet är så omfattande att den förstör möjligheterna att tjäna pengar, och att investeringsviljan därför minska i motsvarande takt. Och vi står samtidigt inför en global tidningsdöd. Få vill längre betala för nyheter. Exemplen är alltså många på att gratiskulturen är här. I detta perspektiv ser den anonyma friheten på nätet, som av många närmast betraktas som en mänsklig rättighet, mest ut som en kraft som makthavare i desperat machiavellianda måste stoppa. Och i skenet av detta tycker nog många att de demokratiska landvinningar som följt i kölvattnet med det fria nätet står sig slätt mot behovet av förändringar för att garantera ekonomisk och politisk stabilitet. Nätet måste med hänsyn till detta idag för vissa makthavare representera en nihilism och anarkism som vi kanske inte sett sedan de röda rörelserna formerade sig i Ryssland under det tidiga 1900-talet. Ska vi acceptera att multinationella företag dokumenterar våra liv och lägger ut dem på nätet som Google genom tjänsten Maps. Vi har ju också vår egna hitta.se, som till skillnad för Google inte maskerar ansikten. Visst är det att kränka enskildas integritet. Och visst finns det tankar om att stoppa kaoset på nätet. I USA funderar man nu på att införa knappen knapp. En switch för att stänga av nätet. Aftonbladets Wolfgang Hansson rapporterade redan i somras om att senator Jay Rockefeller - barnbarn till den kände oljemagnaten John D Rockefeller - jobbar på att ta fram ett sådant lagförslag. Formuleringarna är allmänt hållna och skulle ge presidenten stora befogenheter att själv avgöra när en "cyberkatastrofläge" föreligger, även om det i praktiken handlar mer om att stänga av enskilda servrar än hela Internet. Jay Rockefeller har hela tiden varit starkt kritisk till ett fritt Internet och betecknat det som "ett digitalt Pearl Harbor”. Jag kan inte meddela hur det gått med förslaget. Locket verkar ha lagts på. Men jag tvivlar inte på att det fria Internet inom en snar framtid är historia. Så som vi har det nu med information är helt enkelt för bra för att var sant, både utifrån utgångspunkterna tillåtet och gratis. Och ser vi inget stopp på politiska eller samhällsekonomiska grunder tar det slut på kommersiella. New York Times gick nyligen ut med att tidningen snart stänger gratiswebben. Jag heller inget konstigt i det, för aldrig tidigare har information varit till fritt förfogande för alla. Information och kunskap är som vilken immaterialrätt som helst, ord som metall eller uppfinning. Fler kommer att dra åt kranarna. Därför rekommenderar jag er bloggenläsare att passa på and eat or smoke the banan - för snart är den inte kvar.

20100216 Victor Galaz, fil dr i statsvtenskap vid Stockholms universitet, hänvisar i en understreckar i Svenska Dabladet under rubriken Har de sociala medierna öppnat Pandoras Ask, till Clay Shirky (författare till den cyberoptimistiska klassikern ”Here Comes Everybody”) som bland annat sagt följande i debatten om Googles nya hållning gentemot Kina. "I ett land där medborgare fritt kan dela med sig av information och skapa reformvänlig opinion i utlandet, är det svårt att i ett längre perspektiv upprätthålla en auktoritär regim". Även om politisk mobilisering sällan enbart drivs av teknologisk förändring, menar Shirky, i en artikel i den brittiska tidskriften Prospect, att exemplet Iran visar att mobiltelefoner och sociala medier spelar reformvänliga krafter i händerna (”The Twitter Revolution”, Prospect, 6/1 2010). Detta är självklart bra för världen men sämre för förtryckare och andra anti-domokrater.

Andra bloggar Bloggen Omvärldsbevakning

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Cyberkatastrof, Jay Rockefeller, Barack Obama, Terrorism, Fildelning, New York Times, Tidningsdöden, Google Maps

Nu släcks kanske Internet till slut ned när Telekompaketet slår till

Nu släcks kanske till slut det anarkistiskt frihetliga Internet ner för att omformas till en oigenkännlig gäspning, för idag rapporter DN att EU:s Telekompaketet snart troligen klubbas igenom i sin ursprungliga utformning. Vissa kritiker befarar att nätet i framtiden därmed enbart kommer att vara ett slags ”kabel-tv-internet” som innebär att du betalar för de sidor du vill ha tillgång till, övriga får du klara dig utan. Jag lyfte fram Telekompaketet i samband med att Ipred trädde ikraft häromveckan. Redan då pekade många på att paketet utgör det verkliga hotet mot den intellektuella friheten. Ipred handlar ju i huvudsak om att stoppa möjligheten till illegal upp- och nedladdning av underhållning. Avgörande "slutstrid om Internets framtid" står istället mellan parlamentet och ministerrådet. På initiativ av EU-parlamentarikern och vänsterpartisten Eva-Britt Svensson (bilden) lyckades tidigare i år parlamentet få igenom ett ändringsförslag för att garantera de fri- och medborgerliga rättigheterna på nätet. "Internet ska vara öppet för alla och företag ska inte kunna överta myndigheters befogenheter", löd budskapet. Men ministerrådet är benhårt emot. Inte mycket talar heller för att parlamentet slutligen vinner gehör. Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, delar inte parlamentets ståndpunk. Han ställer frågan om rätten till information i relation till fattigdomen. "Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet”, menar Samuelsson. Informationsmörkret, så som vi kände till det innan Internet och som jag tidigare befarat en gång ska lägga sig över oss är sannolikt närmare förestående än de flesta av oss trott. Detta är inte bra. Stå nu upp EU-parlamentariker för var och ens, den rikes som fattiges, rätt att fritt få informera sig. Stå upp för den demokratiska utgångspunkten. (DN.se börjar den 20 juli 2009 en intressant artikelserie om Internets historia. Se också DN-debtt 21/7 2009.)

Läs även andra bloggares åsikter om Telekompaketet, Ipred, Internet, EU, Ministerrådet, EU-parlamentet, Demokrati

Så vad ska vi göra åt det galna och intoleranta Internetet - för som nu kan det inte va

Jag har tidigare undrat över vad nätet ska göra med oss och vart det ska ta oss. Kan vi hantera den frihet och det ansvar som mer av en slump lagt oss i händerna? Det finns de som inte tycker det. Under förra året rasade en het debatt om de restrektioner EU vill införa genom Telekompaketet. Man har arbetet bland annat för att göra leverantörerna av Internettjänster. Det handlar om att skydda den upphovsrättsliga industrin mot illegal fildelning. En fråga som inte slutligen löst till fullo än. Men Internet medför även andra problem. Och i USA överväger man därför på visa håll att ta fram en knappen knappen som president Barack Obama skulle kunna stänga av nätet med. Framförallt vill man göra det mindre enkelt för destruktiva krafter att samordna sig via nätet, som exempelvis terrorister. Erfarenheterna kring World Trade Center-attentatet samt London- och Madridbomberna visar att det idag är nästan omöjligt att hitta de som vill förstöra. Även intoleransen frodas genom nätet. Dagens Nyheter beskrev häromdagen att Internet innebär ett uppsving för ultrahögern. "Det fanns en tid då högerextrema grupper spred sitt budskap på papper. De tryckte tidningar och delade ut flygblad. På den tiden hade de här grupperna en liten möjlighet att bedriva lobbyverksamhet. De fick väldigt lite utrymme i det offentliga rummet. En del försökte med vit makt-musik eller besökte skolor, men den typen av aktiviteter kräver organisering och mycket folk. Det var lätt att stänga de här grupperna ute, säger Mikael Hjerm som forskar om nationalism och främlingsfientlighet vid Umeå universitet. Den tiden är förbi. I dag florerar extremhögern istället på nätet. De rekryterar nya anhängare på sociala medier som Facebook och Myspace, på Youtube, bloggar och privata hemsidor. Under fingerade namn, eller anonymt, uttrycker de åsikter på ett sätt som många gånger bryter mot lagen. Misstänkta förövare med invandrarbakgrund hängs ut med namn, personnummer och bild". Så det är alltså inte bara det offentliga Sverige som har svårt att hantera den bruna flocken genom att misslyckas ta debatten med dem. När vi sen också kan se hur hatet flöda på nätet i de två aktuella fallen i Bjästa och Landskrona blir jag rädde för mig själv och er andra. I det förra fallet sattes först mobben via nätet upp mot ett brottsoffer för att sedan vändas mot förövaren - båda har tvingats lämna sin hemort och båda är barn. I det senare hängs nu en misstänkt ut på nätet, inte i första hand enbart för att han är misstänkt för ett brott utan också för att han är invandrare. Och även om nynazisterna försök att idag på Landskronas gator följa upp detta misslyckades fortgår jakten på han på nätet. Detta är en del av de företeelser som gör mig till nätskeptiker. Fast det går inte att bortse från den stora betydelse som ett fritt Internet har för demokratins globala utveckling. Världens tyranner har ett självklart intresse av att stoppa informationsflödet, för hur ska de annars kunna fortsätta plåga sina folk. Vi ser också hur exempelvis Kinas totalitära styre försöker kväsa Google. Samtidigt ger Internet en hittills oöverträffad möjlighet till förströelse och kunskapsinhämtande. Så mot den bakgrunden kan jag idag inte tänka mig ett liv utan Internet, men visst måste vi hitta ett sätt att hindra den trista destruktivitet som frodas på nätet i skyddet av den dunkla anonymiteten. Och bäva för dagen när terroristerna får tag i kärnvapen, såsom president Barack Obamaa nu hävdar att man försöker med. Och är det nödvändigt för yttrandefriehtens skull att det får finnas informationssidor på nätet exempelvis om hur man gör självmord eller svälter sig själv?

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Telekompaketet, Bjästa, Landskrona

Om stängda dörrar och neddragna gardiner hemma och på Internet

Radioprogrammet Konflikt i P1 summerade på morgonen den debatt om integritet på Internet som härjat underground under flera år och som intensifierades under 2008-års FRA-debatt för att slutligen mainstreamat explodera under det precis avslutade EU-valet. Internetpionjären Jan-Erik Fiske förklarade att det var ett nytt paradigm som orsakade att Piratpartiet röstades in i Europaparlamentet. Häromdagen kunde vi dessutom läsa om hur det är bekräftat att partiets väljare framförallt fanns bland yngre män. Jan-Erik Fiske menar att politikerna inte har förstått det nya samhället och förhållningssätt som växt fram i takt med att Internet utvecklats. Att många lever stora delar av sina liv på Internet och därför anser att piraterna behövs för att bevaka deras intressen. Politikerna har, enligt Fiske, gjort sig skyldiga till ett svek mot dem genom att införa integritetsinskränkande åtgärder som exempelvis FRA och IPRED. Han hävdar att man måste ha samma möjlighet att stänga dörren om sig eller dra för gardinerna när man är på nätet som i sin hemmiljö. För att råda bot på detta säljer Jan-Erik Fiske, genom sitt företag Relakks, en Internettjänst som gör det omöjligt att spåra användarna. "Utan anonymisering och kryptering är alla Dina aktiviteter på Internet möjliga att spåra och kartlägga av en rad aktörer, till exempel de olika webplatser du besöker och din Internetleverantör, men även olika myndigheter och organisationer", skriver han på företagets sajt. Jag har på bloggen tidigare varit kritisk till detta kompromisslösa krav på anonymitet. Då tog jag bland annat upp nätmobbningen som ett stort problem. Den kan inte stoppas om mobbarna tillåts verka i det okända. Men också utifrån allas vårt kollektiva intresse är det naivt att tro att nätet kan släppas fritt. Alla på nätet har inte goda avsikter. Där finns mörkermän av olik slag. Och när man från PP:s sida säger att kravet på integritet inte är förhandlingsbart och argumenterar utifrån ett medborgarrättsligt perspektiv undrar jag hur man vill garantera fortbeståndet av vårt demokratiska samhälle. Det beskriver aldrig Falkvinge, Engström, Fiske och andra nätmedborgarrättskämpar. Jag tycker däremot att Säpos generaldirektör Anders Danielsson gav en nyanserad bild över de nödvändiga avvägningar som behöver göras för att garantera demokratin och att det överhuvudtaget framöver finns ett Internet kvar att driva integritetspolitik kring. De presenterade han lite senare i Ekots Lördagsintervju. Alltså idag två intressant program på radion.

Läs även andra bloggares åsikter om Nätintegritet, Integritet, Säpo, Piratpartiet, Demokrati, PP, FRA, IPRED, P1 Konflikt

Det fria Internet räddat eller har vi bara same same but different?

EU-parlamentet har alltså idag röstat för att en Internetleverantör bara ska kunna stänga av en Internetanvändare efter en domstolsprövning. Det gäller parlamentets ställningstagande till det omdiskuterade Telekompaketet som i sin ursprungliga form kunde ha gjort Internet till något som liknar kabel-teve, att vi som abonnenter måste prenumerera på de sajter vi vill ta del av. Det skulle kunna vara en följd av att man vill lägga ansvar på leverantörerna för hur deras kunder använder nätet. Det frihetliga och anarkistiska Internet skulle därför vara historia. EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) säger att det blev ett lyckligt slut medan moderate Gunnar Hökmark tycker resultatet är "fullständigt befängt". Han utvecklar sina tankegångar i Svenska Dagbladet genom att hävda att "monopolkramarna vunnit". Hökmark menar att det aldrig med Telekompaketet funnits någon avsikt att övervaka det europeiska surfandet. Det är svårt för mig att avgöra vad som är rätt eller fel. Jag får därför ansluta mig till den stora massan för att invänta den slutliga analysen och utgå från att paketet är eller har varit ett hot mot friheten på Internet. Med den förutsättningnen undrar jag i mitt stilla sinne vad omröstning i praktiken innebär. Ingen har förklarat för mig vem det är som ska gå till domstolen med en begäran om avstängning. Är det Internetleverantören, för att undvika att själv bli ansvarig, som enligt lawful content blir skyldig att övervaka sina nät för att vid konstaterat missbruka eller felanvändning tvingas att gå till domstol, till exempel då en abonnent gjort en illegal fildelning. Det skulle i så fall bara handla om en mer utdragen process, men med samma slutliga effekt. Henrik Alexandersson säger på sin blogg att det är en felaktig uppgift att lawful content är helt borta ur Telekompaketet. Är det nu inte bara same same but different? Eller har vi ett lyckligt slut framför oss. Ola Larsmo menar att demokratin förlorat en ”delfinal men att striden inte är över”.

Läs även andra bloggares åsikter om Telekompaketet, Paragraf 138, Internet, Europaparlamentet, Fildelning, Lawful Content

Ett andra steg togs i EU för att rädda Internet och yttrandefriheten kvar

Sedan EU-parlamentet arbetat in förändringar i Telekompaketet som ökar rättssäkerheten och den demokratiska aspekten togs igårkväll ytterligare ett steg i samma riktning när EU:s Industriutskott röstade för att det bör krävas beslut i domstol innan en Internetanvändare kan stängas av. Men det är fortfarande osäkert hur frågan kommer att behandlas av de övriga utskotten och slutligen av ministerrådet. Enligt det ursprungliga förslaget ska Internetoperatörerna ansvara för hur dess abonnenter använder Internet, alltså inte bara, som nu enligt principen om "mere conduit", för att leverera ettor och nollor till sina kunder. Oron gäller de följder en sådan lagstiftning kan få för EU-medborgares fri- och rättigheter. Åtgärden skulle kunna leda till att operatörerna, för att själva inte riskera påföljder, godtyckligt på affärs- och säkerhetsmässiga grunder begränsar tillgängligheten till information och kommunikation. "Utskottet har visat sitt tydliga stöd för yttrandefrihet", säger EU-parlamentariker Lena Ek (C) till DN. Tidningen beskriver att beslutet innebär en framgång för dem som slagits för att EU:s Telekompaketet ska innehålla starkt skydd för medborgarnas tillgång till Internet. Det innebär också att man, liksom EU-parlamentet, ser Internet som en del av de fundamentala demokratiska rättigheterna. Våra parlamentariker har varit starkt pådrivande och verkar ha en fortsatt sådan ambition. Göran Ferm (S) bedömer att parlamentet är berett att gå långt som att fälla hela Telekompaketet på den här frågan. Jag gissar att bloggosfären fortsätter att vara en nagel i ögat för beslutsfattarna i Bryssel. Och jag undrar om de insett vilka reaktioner ett beslut om att förändra Internet och göra det mindre demokratiskt kan komma att väcka. Kommunikationen via nätet har blivit viktigt för många. Ett steg i motsatt riktning skulle vara som en krigsförklaring mot en hel ungdomsgeneration.

Läs även andra bloggares åsikter om Telekompaketet, EU, Ministerrådet, EU-parlamentet, Domstolsprövning, Internetavstängning

Pirate Bay-målet större än vi anar - hela Internet kan släckas ner

När advokat Jonas Nilsson i rättegången mot ungdomarna bakom The Pirate Bay säger att deras sajt bara är en sökmotor bland många andra, som till exempel Google, öppnar sig nya perspektiv. Invändningen mot åtalet är begåvad och klargörande. Den stämmer väl med tekniken för sajten. I praktiken är den en kontaktförmedling för upp- och nedladdare. Brottets kärna, intrånget i upphovsrätten, det vill säga fildelningen, är de tilltalade i sina roller som administratörer för The Pirate Bay, enligt min mening, vare sig direkt skyldiga till eller på annat sätt delaktiga i. Och kanske är målet i Stockholms tingsrätt större än vi anar. Bara Nilsson förstår att det möjligen rör förutsättningen för Internets existens. I så fall blir det svenska rättsväsendets uppgift att överväga om sökmotorerna ska förbjudas och därmed i realiteten på längre sikt om hela Internet ska släckas ner. Svindlande tanke. Med vad är egentligen Internet utan sökmotorerna? En värld mörkare än den mörkaste urtiden, med en informationsmassa i kaos. Internet blir under de förhållandena en meningslöshet. 100 steg till har ju tidigare funderat över varför ingen makthavare dragit ur kontakten till nätet. Ett demokratiskt projekt av Internets dignitet borde orsaka mer huvudvärk än glädje för han eller hon som bestämmer. Det är ju svårt att härja med världen och dess medborgare ostört med ett Internet i sin nuvarande anarkistiska och oreglerade form. Vem som helst får ju veta vad som helst. Eftersom nätet fortfarande blinkar och pyser misstänker jag att det inte finns en superkontakt. Men tingsrätten kan snart sträcka fram en hjälpande hand till despoten, men också till nöjesindustrin så att den slipper stämma världens alla upp- och nedladdande ungar enskilt. Det sedan vi i Sverige fått stopp på sökmotorerna. Hua vilket jobb det annars skulle blivit. Så många jurister finns inte ens i staterna. Ju mer jag funderar över det som nu pågår kring fildelningsfrågan desto mer osäker blir jag på vad som är vad och vilka effekter olika åtgärder får. Spännande är det.

Läs även andra bloggares åsikter om The Pirate Bay, TPB, Fildelning

Passa på and eat or smoke the banan - för snart är den inte kvar

Det var väl det jag visste när jag tidigare såg the Pirate Bay och den galna illegala nedladdningsattityden som tecken på att vi har en global fjärde ungdomsrevolution och att Stockholm under TPB-rättegången utgjorde dess epicentrum - dess Woodstock. Piratkidsens förbehållslösa inställning till näranarki kan härledas ända till de galna hippiesarnas upproriska Turn On, Tune In, Drop Out. Det slår nu också piratrörelsens grundare Rasmus Fleischer fast i sin bok Det postdigitala manifestet. Under rubriken Från haschplanta - till piratpartist beskriver Aftonbladet genom att referera till Fleischer hur dagens digitala nördkultur har sina ideologiska rötter i just hippierörelsen. En mängd datapionjärer, som till exempel Mac­intosh grundare Steve Jobs, är väl kända gamla ärkehippies. Och Internetprofeterna har hela tiden burits fram av 60-talets frihetliga, anarkistiska och lätt andliga ideal. Och var det inte så herrarna bakom sajten TPB beskrev utvecklingen när de i våras stod åtalade i Stockholms tingsrätt, att de i en frihetlig anda som småkillar börjat laborerat med nätet för att till slut ha kapat åt sig världen och till och med skrämt upp självaste president Obama i Vita huset. Nedladdning för alla - en demokratisk rättighet. Men så dystopisk som jag tidigare varit är ser också Fleischer ut att var. Han tar enligt Aftonbladet nämligen sin utgångspunkt i att Internets guldålder är förbi. "Den där tiden då borgerlighetens smakhierarkier var hotade på allvar, det decennium då någons sorts informationsdemokrati höll på att växa fram ur en total informationsanarki, har tagit slut". Det är bara att konstatera att det nog nu blir så. Världen gör vad den kan för att stänga av Internet - dra ur pluggen. Först ut är Frankrike som just antagit lagen hadopi för att kunna stänga av illegala nedladdare från att använda Internet. Just nu pågår också förhandlingarna i EU om Telekompaketets framtid. Ska unionen välja samma väg som medlemsstaten Frankrike? Mycket talar för det. Men nu får ta vara på de positiva vajbsen och suga på den karamell vi fortfarande har. Nätet är ännu fritt. Det firar vi med att lyssna på riktig hippiemusik. Håll till godo alla flummisar, and eat och smoke a banan or what ever you will do.

(Lika flummigt som själva nätet verkar också den där TPB-affären vara, för nu ser det inte ut att bli något av den. Köparen Global Gaming Factory X har inte fått fram pengar.) (Nu medger spekulanten att det troligen inte blir någon affär - vilket fiasko (DN.se 7/10.)

Läs även andra bloggares åsikter om Det postdigitala manifestet, Rasmus Fleischer, Fjärde ungdomsrevolutionen, Internet, The Pirate Bay, TPB, Nätanarki, Hippie, Telekompaketet, Timothy Leary, Global Gaming Factory X

Att Internet är galet får vi alltflera bevis på - win win i att lägga ner vansinnet

Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman skriver idag om den valbloggande gräsroten som ett problem för moderpartiet. När så kallat vanligt folk på allvar släpps in i mediabruset höjs brösttonerna och kvalitéten sänks. "Skvallriga reportrar och kampanjande bloggar kommer att göra allt de kan i valrörelsen för att gräva fram enstaka dumheter och utbrott som ingen annars hade läst. Om och om igen kommer en argsint partimedlem i Klippan eller en frispråkig suppleant i Sunne att göras till representant för ett helt parti. Om och om igen kommer partierna att tvingas ta avstånd från perifera personer de knappt visste fanns, från mossan i de välansade mattorna av 'gräsrötter'. De sociala medierna går från pratglad ankdamm till brett massmedium. Det har såklart även goda sidor, men det innebär oundvikligen att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare. Förhoppningsvis avtar det mot slutet av september, ty det är olidligt tråkigt." Vad jag förstår menar Rayman att bloggosfärens inträde på arenan leder till att vi får mindre av politiks diskussion och mer av rent stolleri. Och jag lägger detta till min samlingen av skäl till varför Internet mest är ett problem, i alla fall när det kokar ner till något annat än exempelvis lättillgänglig press och en väloljad infrastruktur. Vid sidan av att Internet på hobbynivå mest är ett verktyg för illegal nedladdning, nätmobbning och för terrorister och allsköns extremism är ett gränslöst rum använder bloggfolket i allmänhet, alltså sådana som jag, för mycket tid till att formulera galna ståndpunkter som i liten omfattning har litet om ens något med verkligheten att göra. Det vore bättre om jag och många andra istället tog hand om våra liv i den verkliga världen. Det finns helt klart ett win win i att var och en gör vad de är bra på, sköta våra jobb och familjer. Och jag hoppas ingen läser den här bloggen för den är mest mitt lilla tankeprojekt och inte tillyxad som ett försök att påverka något. Och den här bloggaren skulle verkligen behöva göra annat än att gödsla världen med mer dynga.

Andra bloggar: Moderata perpektiv Kent Persson (m) blogg Seved Monke Julia Skott Mina Moderata Karameller Johan Westerholm Esbatis kommentarer

Läs även andra bloggares åsikter om Sanna Rayman, Bloggosfären, Valet 2010

Tysk socialdemokratisk toppolitiker hoppar över till Piratpartiet

En tidigare tysk socialdemokratisk parlamentariker i Förbundsdagen har blivit Piratpartist. Jag hittade en nyhet på Centerpartisten Erik Hultins blogg. Det handlar inte om någon duvung. Jörg Tauss är född 1953 och har valdes in i Förbundsdagen 1994. "Jag är och förblir socialdemokrat - därför blir jag pirat”, säger Tauss när han byter skepnad. DN rapporterar att Tauss är misstänkt för barnpornografibrott och därför har avsagt sig sina samtliga förtroendeuppdrag. Svenska Piratpartiet meddelar på sin sajt att Tauss hoppat av i ”protest mot den internetcensur som nu införs i Tyskland, officiellt för att stoppa barnpornografi. Förhandscensuren kan dock användas till att stoppa precis vad som helst, inklusive politiska yttringar”. Man passar också på att ge en känga åt de som motiverar åtgärder som inskränker möjligheterna att använd Internet fritt med barnpornografibrott. "Både Finlands och Tysklands pirater har reagerat väldigt kraftfullt mot att barnpornografi används som en murbräcka för att införa censur och tysta politiska meningsmotståndare. Det är skamligt, skrupelfritt och cyniskt att man använder en så hemsk företeelse som ursäkt för att införa massövervakning och förhandscensur", skriver PP. Men jag menar att det är naivt och politiskt omoget att kräva att det under inga omständigheter inte ska vara möjligt att kunna kontrollera hur ensilda använder Internet. Och jag vill vara tydlig med att jag inte ifrågasätter nätneutraliteten, som innebär att internetleverantörer inte kan hållas skyldiga för kunders verksamhet. Det är en rättslig princip som gäller generellt för infrastruktur - principen om mere conduit, Men jag har aldrig hört någon som kan förvänta sig att bli tagen på allvar hävda att de som skickar brev eller kör på vägar till varje pris ska vara garanterad personlig integritet. Det vore närmast en absurd tanke. Lika ohållbart är det att förbjuda all övervakning av Internet. Viss inte önskvärd verksamhet måste helt enkelt förhindras med alla de medel som kan accepteras i ett demokratiskt samhälle. Och kontroll av medborgares förehavande i vissa fall har aldrig tidigare ansetts vara omöjlig för en demokrati, vare sig när det gäller vardagsbrott, grova brott mot annan person eller hot mot rättsstaten. Övervakningen ser bara lite olika ut beroende på allvaret i den brottsliga verksamheten. Varför skulle det vara annorlunda ifråga om nätet?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Piratpartiet, Jörg Tauss, Piratpartiet, Nätneutralitet, Mere Conduit, Integritet

Hur Internetberoende är du - 100 steg till hyggligt inom normalen

Gör som Lisa Irenius i dagens DN råder och kontrollera på sajten "Center for Internet Addiction Recovery" om du lider av sjukligt nätberoende. Hon beskriver träffsäkert den där känslan vi som lever i cybervärlden har inför den där sista sökningen som alltid leder till ytterligare en. Irenius påminner också om den fysiska och psykiska reaktionen en avbruten uppkoppling medför. Min hjärna pyser då som en nedtrampad röksvamp, trots min medvetenhet om att det nästan alltid räcker med att starta om modemet för att komma ut igen. Irenius pekar på hur de nya sociala sajterna, som till exempel Facebook och Twitter, gör det möjligt för enskilda att hålla kontakt med sjukt många personer. Men undersökningar visar att av användare med de största nätverken, på uppåt 1 000 kontakter, kommunicerar männen bara med tio personer och kvinnorna med 16. Jämfört med 100 steg till är kommunikatörerna ändå övermänniskor. Jag - med bara 42 Facebookvänner, jag vet att de är pinsamt få - är aktiv med högst fyra-fem personer. Jag är helt klart ingen avancerad nätnätverkar. Detta bekräftas dessutom när jag gör Centrets "Internet Addiction Test". Mina ynka 42 poäng ger en sammanfattande bild av att jag kanske surfar väl mycket, men att jag inte tappat kontrollen. Jag kan därmed konstatera att jag är mindre Internetsjuk än Irenius. Hur är det med er bloggenläsare?

Läs även andra bloggares åsikter om Internetbeoreonde, Sociala sajter, Internet Addicction Test, IT-beroende

Snart så är rätten till webben en bland andra mänskliga rättigheter

Jag har ju ojat mig en hel del över mångas starka engagemang för nätet. Inte minst har jag raljerat över den kompromisslösa hållning man har till regeringars olika försök att begränsa möjligheterna att illegalt ladda ner upp upphovsrättsskyddat material. Upprördheten har varit stor. Och nu rapporterar den engelsk nättidskriften techradar.com att fyra av fem, hör och häpna, vuxna betraktar tillgängligheten till nätet som en mänsklig rättighet. Man har frågat 27.000 personer i 26 länder. Dr Hamadoun Toure, generalsekreterare International Telecommunication Union (ITU), säger nu att världen regeringar måste göra allt för att säkra infrastrukturen kring Internet på samma sätt som man gör ifråga om exempelvis vatten, vägar och avfall. Tidskriften skriver också att Finland och Estland redan gjort tillgången till webben till en mänsklig rättighet, samtidigt som FN ligger på övriga länder i världssamfundet att göra detsamma. Och just nu pågår igen mycket nätpolitisk aktivitet efter att det varit ganska lugnt sedan EU-valet förra sommaren. Både EU:s datalagringsdirektiv och förhandlingarna om Acta står högt på den internationella dagordningen. Omfattande protester har hörts. Och hur vi vrider och vänder på oss är inom en snart framtid med all sannolikhet rätten till ett aldrig sinande informationsflöde i form av ettor och nollor vara den största frågan vi har att handskas med. Det är via nätet vi kommer att kommunicera och lösa de stora frågorna. Inte blir det något av mina löjliga spekulationer jag hade häromveckan gällande maktens vilja att kunna begränsa informationen eller till och med stänga av den. Man har redan släppt Internet för lång. Det är lätt att föreställa vilka massiva protester som skulle uppstå om det skedde. Stormningen av bastiljen under Franska revolutionen skulle i skenet av dessa kännas som en västanvind. Inte ens en totalitär stat som Kina vågar sätta sin regim på spel genom en sådan åtgärd. Så alldeles snart är nog just rätten till webben en av de universella mänskliga rättigheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Piratpartiet, Datalagringsdirektivet, Dld, Acta, Nätet, PP, Mänskliga rättigheter

Nätet bästa vapnet för demokratiseringen - men varför får det finnas?

Idag är det frågor av mer existentiell natur som avhandlas här på bloggen och de gäller det fantastiska nätet. För tänk efter, egentligen är det ju bra konstigt att Internet får finnas. Jag menar, som min kamrat från Älvsjö idag så skönt frågade sig, hur ska man kunna fortsätta styra ett land på det sätt som görs t.ex. i Pakistan om landets ministrar av journalister riskerar att få, utifrån ett obegränsat informationsflöde, kritiska frågor? Man har ju i den delen av världen på många platser under en period av minst 2000 år gjort allt för att det inte ska kunna ske. Elitskikten vet ju att innehavaren av information äger makten och den ska på inget sätt spridas. Min kamrat hade i en dokumentär om Al-Jazeera, arabvärldens CNN, sett ett exempel på hur förvånad och upprörd en pakistansk minister kan bli i en sådan situation. Det spelar heller ingen roll att det i USA är svårt att se Al-Jazeera via satellit. Det är bara att koppla upp sig på antingen den arabiska och den engelska nätversionen. Och sedan den engelska sändningen kommit igång kan miljontals muslimer av dem som inte tidigare förstod det som sades på kanalen nu tillgodogöra sig dess hela innehåll. Här hemma skrämmer ett litet fildelargäng skiten ur våra lagstiftare genom ett s.k. nätuppror så till den grad att de lägger fram förslag som för en rättsstat annars är helt främmande. På andra sidan Atlanten står en hel nöjesindustri med Vita Huset bakom sig och protesterar mot svensk flathet. Vi håller på att sänka en hel underhållningsbransch. Det är svårt att ta till sig hur många dollar det kan handla om. Genom att nätet existerar fritt och obegränsat behöver olika grupper inte längre träffas fysiskt. Man kan istället kommunicerar via olika chattrum. Är det inte fantastiskt? Men det betyder också att medlemmar i terroristceller, t.ex. i tyska Hamburg, fritt kan konspirera utan att de måste träffa varandra, subversiva finansiärer eller beslutsfattare i mörka gränder. Hur ska CIA möta detta när konspiratörerna inte straffats tidigare och därför inte finns i ett enda register? Det är troligen i de flesta fall omöjligt. Samtidigt utnyttjas nätet för allsköns sexhandel och nästan varje dag får vi veta att bedrägerierna på Internet ökar samt att vi har gjort det enkelt för de kriminella, vilket har skapat den perfekta näringen för olika typer av organiserad brottslighet. Bloggarn själv älskar nätet. Jag hoppas att det kan få finnas kvar för alltid, men mest för att det förenklar mitt liv på en massa triviala sätt. Jag behöver t.ex. inte längre gå till banken eller köpa tågbiljett över disk och kan läsa kvällstidningarna gratis. Och ur ett allvarligare globalt demokratiseringsperspektiv kan Internets betydelse inte underskattas. Men kan någon förklara för mig och andra mindre upplysta varför makthavare, t.ex. i USA, med hänsyn till alla risker internet står för när det gäller stabiliteten i samhället helt enkelt inte dragit ur pluggen? Någon har sagt mig att det inte finns någon superplugg, utan att det låg i det militära upplägget bakom nätverket att det helt enkelt ska vara omöjligt att stoppa - lite som en hydra, i alla fall för en del makthavare. Eller så är det bara så att det är värt mycket mera att bara låta det pågå. (DN.se börjar den 20 juli 2009 en intressant artikelserie om Internets historia.)

(Från gamla bloggen 1/12-08)

USA sätter hårt mot EU i Acta-förhandlingarna - snart har alla en Hadopi

Apropå gårdagens bloggpost om hur vad vi ska göra med det galna nätet vill jag idag också lyfta fram att det pågår Acta-förhandlingarna på Nya Zeeland om nätets framtid. Dessa handlar i huvudsak om hur den illegala fildelningen ska stoppas. Förhandlingarna går i praktiken till så att USA dikterar villkoren för Japan, EU med flera länder. För USA ligger det en stor pott pengar i att kunna häva gratiskulturen. Och många menar nu att den kompromiss EU-kommissionen och EU-parlamentet träffade om Telekompaketet, vilket Ipred är en del av, sannolikt får stryka på foten. USA trycker på för att leverantörerna ska göras skyldig att kontrollera sina abonnenter och vid brott mot upphovsrätten stänga av sin kund från tjänsten. Detta kommer snart också att vara en verklighet. Inget land, eller ens en sammanslutning av EU:s dignitet, kan stå emot USA. Och många enskilda länder står reda vid perrongen och en del har redan en platsbiljett, som exempelvis Frankrike som infört sådan regler genom antipiratlagen Hadopi. Men om utvecklingen får vi nästan inget säkert veta, eftersom Acta- diskussionerna Wellington förs under strikt sekretess. Och då spelar det ingen roll att EU-parlamentet vann striden mot EU-kommissionens om att kräva en större öppenheten. USA fortsätter att sätta dagordningen och bestämma taketen - och locket är på.

20100417 Idag meddelar parterna i Acta-förhandlingarna att förhandlingarna ska bli offentliga.

20100421 Nu har Acta-förhandlingarna offentliggörs. Och det står klart att man inte tar sikte på att kunna stänga av enskilda Internetanvändare. "Dokumentet tar sikte på mer omfattande intrång. Acta tar inte specifikt sikte på fildelning utan på fysiska produkter. Däremot kan man inte bortse från de intrång som begås på internet, det kan vara förfalskade klädmärken eller mediciner som säljs via nätsidor, säger Stefan Johansson, vid justitiedepartementet. Det ska bli intressant att följa förhandlingarna och se hur man kommer att lösa ett makroproblem genom att undvika åtgärder på mikronivå.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Acta, Gratiskulturen, Ipred, Telekompaketet

Att få vara anonym på nätet står uppenbarligen över alla politiska frågor

Interneteländet får om inte hela världen, så i alla fall vårt lilla land att vändas upp och ned. Politikerna vet inte vilket ben de ska balansera med. Och hettan i diskussionen stiger för var dag, liksom fantasin när det gäller politiska innovationer. Så snart det stod klart att EU-parlamentet åtminstone tillfälligt lyckats stoppa de värsta avarterna i Telekompaketet blev det hög tid att fundera på hur vi mer långsiktigt ska kunna säkra den personliga integriteten på Internet. Och idag har den frågan fått det att gunga till rejält inom socialdemokratin, utan att de riktigt verkar veta om det. Partiet har gått från att ha stoppat Grundlagsutredningens idéer om att föreslå en Författningsdomstol till att nu vara beredd att låta juristerna bevaka politikernas klåfingrighet ifråga om Internet. Flera av dess toppkandidater till EU-parlamentet menar nu att vi på nationell och EU-nivå ska inrätta en Integritetsombudsman med uppdrag att noggrant gå igenom de lagförslag och direktiv som påverkar den personliga integriteten på nätet, antagligen för att stoppa det som hotar just nätintegriteten. Det handlar alltså om en typ av institution som enligt förre socialministern Morgan Johansson (S) innebär "en väsentlig förskjutning av makten från folkvalda till jurister, med risk för politisering av domstolsväsendet som följd". Ett uttalade som 100 steg till står helt bakom. Men frågan om integritet på nätet är på liv och död så det väl bara att sjösätta den här specialförfattningsdomstolen, fast först måste vi hitta på de där reglerna som den ska tillämpa. Vad är integritet på nätet? Ja, Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf) menar att alla surfare har rätt att vara anonym på nätet och är beredd att bryta regeringssamarbetet för den skull. Jag sa ju det, den här frågan står över allt för hur ska man annars kunna utföra illegal fildelning utan risk för upptäckt? I övrigt har jag svårt att se något behov av att man ska få vara anonym på nätet. Att förespråka en absolut rätt till anonymitet på nätet är en galen och odemokratisk hållning. Fråga exempelvis de som nätmobbats. De anonyma är som Marcus Birro skriver ett Internets svarta sura regn. En grupp bland annat bestående av mörkermän och andra subversiviteter och då förstås också av illegala fildelare som vill se gratis film. (Läs Percy Bratts och Arne Ruths artikel på DN-debatt.)

Läs även andra bloggares åsikter om Nätintegritet, Telekompaketet, Författningsdomstol, Integritetsombudsman, Fildelning, Anonymitet

FRA, Ipred, jag vet inte vad - verkliga hotet stavas EU:s Telekompaketet

Imorgon är stora Ipred-dagen. Och det är ingen halvmesyr till lag som träder ikraft. Det skulle man annars kunna tro när det är 1 april och allt. Men Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån, visar redan musklerna och lovar att "upprätthålla lagen". Den kompromiss som alliansen och oppositionen kan leva med. Ingendera vill ha av polis, som kriminella, lagförda upp- och nedladdande barn och ungdomar. Istället får branschen bevaka upphovsrätten. Det sker enligt gängse civilrättsliga spelregler. I sak har jag inget att invända. Upphovsmännen ska ha ersättning för sitt arbete. Ni som följt gamla och nya bloggen vet att jag har bråkat i den frågan. Främst eftersom jag varit övertygad om att lagstiftaren skulle komma att slå till hårt om inte den illegala fildelningen upphör. Det har heller aldrig varit aktuellt för EU och USA att upphäva äganderätten, det fundament det liberala samhället vilar på. DN presenterar idag Ipred i korthet. Jag har viss erfarenhet av civilrätt, som jag beskrivit. Jag tycker inte att den ordningen självklart passar i detta fall. Inte minst för att bevisvärderingen är annorlunda jämfört med i ett brottmål. I huvudfallet kommer det därför att räcka med ett hotbrev för att få folk att agera på önskvärt sätt. Hur du skulle reagera över ett krav på 200 000 kr och ett hot om att få halva Texas juristkår efter dig? Då belånar du säkert kåken och slutar med verksamheten. Risken är också att du betalar även om du är oskyldig. Inte vet jag om The Pirate Bays ambition att anonymisera sina användare genom en "IPREDator" är en lösning för dem som fortsätter. De bekymmerslösa fildelare som Svenska Dagbladet talat med ska nog vara åtminstone lite oroliga och undersöka det. Med ett sjösatt Ipred menar jag att utgången av TPB-målet är mindre intressant. Egentligen undrar jag om inte nya lagen är värsta jackpotten för mediebranschen, som nu kan styra utvecklingen utan närmare inblandning av myndigheter. Domstolarna kommer rutinmässigt att meddela beslut som tvingar Internetleverantörerna att lämna ut deras abonnenters identitet. Men än värre är att de med fingret på röstknappen sakta försöker stänga ner det fria Internet. EU:s Telekompaketet är början. Första steget togs idag när två utskott röstade för. Det syftar till att göra Internetleverantörerna mer ansvariga för kundens aktivitet under uppkoppling, alltså inte som idag bara för datatekniken. Från Sverige var bara Vänstern emot. Kanske ser vi nu inledningen av ett nedsläckt Internet. I det perspektivet känns rätten till att bli underhållen gratis som mindre angelägen. Här står vunnen demokratisk mark på spel. Enligt min bedömning är FRA- och Ipred-diskussionen ingenting mot de effekter Telekompaketet kan få för våra möjligheter att ta del av olika händelseförlopp i världen. Se upp där ute alla Internetanvändare. Det gäller att vi är på vår vakt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, FRA, Telekompaketet, Fildelning, Antipiratbyrån, IPREDator

Nästa alla vill betala för grejerna på nätet säger Kulturskaparna

Och nu beskriver det nybildade nätverket Kulturskaparna att svenska folket är för upphovsrätt på nätet. Kulturskaparna skriver på Svenska Dagbladets Brännpunkt de tror förklaringen delvis ligger i en rättviseuppfattning. Att de flesta tycker att "den som skapat något ska få betalt för det. Men det viktigaste argumentet handlar om den självklara insikten att det blir mer och bättre kultur om det går att få betalt för jobbet. De inkomster som upphovsrätten ger våra medlemmar innebär i många fall skillnaden mellan att kunna utöva ett konstnärligt yrke och att istället göra något helt annat". Den diskussionen var högst aktuell i samband med rättegången mot The Pirate Bay. Debattörer hade olika uppfattningar om detta. Men Dagens nyheter redovisar idag att flertalet anser att betalningen ska gå via bredbandsleverantörerna. Nya typer av abonnemang efterfrågas så att man betalar för skyddat material som film, musik och litteratur. Jag undrar lite hur de ska gå till. Det föresätter en omfattande administration. Och systemet kräver att användare registreras. Det brukar inte uppfattas som positivt, utan som integritetskränkande. Det är ju som jag tidigare beskrivit mycket bråk om sådana försök, nu senast angående EU:s datalagringsdirektiv. Rätten att få vara anonym på nätet uppfattas som viktig av många nätpolitiker. Dessutom pågår Acta-förhandlingarna som bäst, under stor sekretess. Det gäller diskussioner mellan EU:s medlemssstater, USA och Japan som ska leda fram till en internationell överenskommelse om gemensamma åtgärder mot varuförfalskningar och piratkopiering. Läget är spänt mellan EU-parlamentet, som vill ha garantier för insyn i förhandlaingarna, och kommissionen. Idag har dessutom parlamentet röstat för en resolution om detta. Det skulle förvåna mig mycket om vi inte snart har en lösning av problemen som innefattar en betaltjänst. Utvecklingen på Internet har gått för långt för att bromsa detta. Kultur handlas bäst på nätet. Det har vi vant oss oss vid. Frågan är bara hur den ska se ut. Jag kan inte riktigt se framför mig hur det ska gå till att fördela ersättningar till alla som äger en upphovsrätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Piratpartiet, Datalagringsdirektivet, Dld, Acta, Nätet, PP, Kulturskaparna

Tänk dig ett liv utan Youtube - tomt, innehållslöst och utan vidare mening

Okej, är ni beredda på ett liv utan Youtube? Det är i alla fall den utveckling som brittiska Sky News ser i spåren av dagens The Pirate Bay-dom. Fängelse och miljonskadestånd väntar fildelarna medan ett liv utan musikfilm står i min farstu. Fan, det pallar jag inte. Jag har också på sista tiden haft lite på känn att vi snart har ett annat Internet att orientera oss i. Ett tomt och innehållslöst. Engelsmännen spekulerar nu om att exempelvis Google och Youtube kan komma att hållas skyldiga för illegala nedladdningar av upphovsrättsskyddat material. Stockholms tingsrätts dom mot TPB är hur som helst redan överklagad. TPB:s försvar har nu att definiera begreppet sökmotor och argumentera för att en sådan inte bryter mot upphovsrätten. Sedan är det en annan sak om TPB är en sökmotor. Hur det förhåller sig med Youtube klarar jag inte att bedöma. Jag kan inte det tekniska. Finns det en Youtubeserver? Men mycket talar mot både Youtube och mig för det fall tingsrättens dom står sig. Jag kanske inte längre kan söka runt i arkivskatten, till exempel efter fantastiska Slade och Boney M. Något som fram till nu alltså varit en självklarhet. Dessutom har nog få under trettio haft ett medvetande i en värld utan den möjligheten. Och mycket av den här diskussionen handlar just om en generation clash. Jag skulle mot bakgrund av dagens stora globala nyhet kunna säga som Unni Drougge gör på sin twitter: "Lita inte på någon över trettio". Någon tycker också att domen strider mot Internets logik. Kan det vara så att vi nu har den fjärde ungdomsrevolutionen över oss och att etablissemanget står handfallen inför ett paradigmskifte, ungefär som när Jim Morrison visad för mycket på en scen i Florida på 1960-talet. Fast å andra sidan har vi ju andra hot än Stockholms tingsrätt, Svea Hovrätt och Högsta domstolen framför oss. Ett fullfrontskrig pågår mot Internet. Ammunition är Ipred, Acta och Telekompaketet. Står vi emot det? Jag vill inte att mina möjligheter att surfa runt ska begränsas. Jag har däremot inga behov av att bryta mot upphovsrätten. Men jag tror vi ska vara klart vaksamma mot vad EU tänker göra med sitt Telekompaketet. (SvD:s understreckare 4/10-09 - återkommer till den)

Läs även andra bloggares åsikter om The Pirate Bay, TPB, Upphovsrätt, Generation clash, Telekompaketet, Nätintegritet, Integritet

MP och PP med nya idéer om upphovsrättsinnehavarnas väl och ve

EU-kandidaterna Carl Schlyter (MP) och Mattias Bjärnemalm (PP) har debatterat upphovsrätt i Uppsala. Upsala nya tidning var på plats för att lyssna och rapportera till oss väljare om vad kandidaterna hade att säga. Både verkar ha slagits för ett fortsatt fritt Internet. Bra tycker jag. Men när det kommer till upphovsrätten blir det svårare. Schlyter beskrev den som ett privat monopol med statligt skydd och krävde reformer och påminde om att teknisk utveckling alltid upplevts som hot mot upphovsrätten. Man ska istället ersätta kulturutövare som ser sina verk ila fritt på nätet var en reklamskatt. "Reklam är 'mental förorening' och bör beskattas lika väl som utsläpp från bilar och fabriker", löd Schlyters argument. Mattias Bjärnemalm förklarade att den som skapar populärkultur alltid kommer att hitta möjligheter att livnära sig och antydde ett möjligt samhällsstöd. Alltså är det förslag att ta på allvar. Ska alla betala för något som några använder? Ska tas ut på global nivå? Kan man jämföra all musik och film med föroreningar som bilavgaser och industriutsläpp? Och ska vi göra våra kulturbärare till socialfall? Den enda grunden för den är dessutom att kidsen vill bli underhållna gratis eller åtminstone inte till en minimal kostnad och att de kommer att bli jättearga om de inte får den möjligheten. Varför inte lägga förslag som kan tas på allvar? En framkomlig väg kan till exempel vara att öka pressen på innehavare av upphovsrätt och Internetleverantörer att göra musik, film och böcker mer tillgängliga. Fast med ett sådant förslag finns det ju inget att vinna för kidsen. De måste både betala och uppge vem de är. Skyldigheter som enligt upphovsrättsfienderna bara finns i förtryckarstater. Är det en rimlig utgångspunkt? Miljöpartiet och Piratpartiet tycker det. Jag tycker inte det. De representerar en syn på andra människors arbete som skämmer. Kom igen nu alla där ute och rösta på partier med riktig politik och som tar människor på allvar. Men det verkar vara en lönlös uppmaning. Bara egenintresset regerar.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Piratpartiet, EU-val, Upphovsrätt, Internet, EP-val

Ny bild av Machiavelli - en demokrat som skulle ha älskat bloggosfären

Machiavellis bok "Republiken: Diskurser över de tio första böckerna av Titus Livius" anmäls idag i Dagens Nyheter av Carl Rudbeck under rubriken "Folket ska vaka över friheten". Denna medeltida text har inte tidigare funnits på svenska. Vi får nu ta del av en bok som ger en ny bild av Machiavelli. Om klassikern "Fursten" är en handbok för att osentimentalt behålla en politisk makt är uppföljaren "Republiken" en om att kontrollera makten. Machiavelli varnar för den maktfullkomliga politikern som inget annat vill än att gynna just sig själv. För denne är samhällets utveckling i övrigt av sekundärt intresse. Rudbeck konstaterar att vi nu får veta mer om hur Machiavelli tänkte om politikens innehåll. "Hur ser den goda staten ut? Vilka institutioner behövs för att garantera dess fortbestånd? Hur ska man hindra att staten korrumperas?" Min bedömning är att Machiavelli skulle trivas i dagens medieklimat. Hans bästa motmedel mot stagnation är nämligen en ständigt pågående het debatt. Hur fragmentiserande nu än bloggosfären är så finns det få möjligheter för makthavare att komma undan med inkompetens och handlande i egenintresse. Allt är öppet för kritik. Medlet för att göra den offentlig och därigenom bygga upp en opinion har demokratiserats. För den som har tillgång till en uppkopplad dator är det bara att ”lägga ut” texten. Nästan vem som helst utgör därför ett hot mot den politiska och ekonomiska stabiliteten. Minns mobben om signalspaning och försöken att stoppa fildelning. Beslutsfattarna vet inte riktigt hur de ska hantera upprördheten. Likaså har folket in på bara kroppen klätt av författaren Liza Marklund. Så till den grad att man på P1:s Nya vågen idag ifrågasatte hennes politiska projekt. 100 steg till har ju tidigare bl.a. mot denna bakgrund lite sådär för mig själv undrat varför ingen dragit ur sladden till Internet. Kan någon därute i cyberrymden förklara passiviteten? Är det så att det inte finns någons supersladd? Hur som helst tycker jag det mest spännande med detta nya verk som presenteras av Rudbeck är just att vi får möta den demokratiskt sinnade Machiavelli som var 100 procent sekulariserad. Han som i hastigheten passade på att anklaga kristendomen som skyldigt till det splittrade Italien. Dess fokusering på livet efter detta världsliga gav utrymme för de mindre nogräknade att roffa åt sig fördelar. Att vända andra kinden till verkar inte gälla för honom. Vad vi istället får förstå är att det goda samhället aldrig kan lämnas obevakat. Det finns ständigt någon där beredd att utnyttja ett tillfälle att sko sig. En fråga som även idag bör vara högt upp på alla länders dagordning och skyndsamt bör föras upp på den italienska med tanke på den aktuella diskussionen om maffians söndring av landet. Machiavelli - en man av 1500-talet? Nej - en man av idag.

Läs även andra bloggares åsikter om Machiavelli