100 steg till uppmärksammar ny kulturutredning - de växer inte på trän

Som den kulturblogg 100 steg till är vore det synd och skam om jag missade att uppmärksamma veckans kulturbegivenhet - överlämnandet av Kulturutredningens slutbetänkande som sker på torsdag. Den förra kulturutredningen är ju ruskigt gammal, så pass att den kom året Ralf Edström på grund av magsjuka inte kunde jubla när han satte volleyn bakom Sepp Maier (1974). När nya utredningen sparkades igång sa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att utgångspunkten ”är att den förra /.../ är otidsenlig". Utredningens ordföranden Ewa Schwartz tyckte att det "svåraste i uppdraget" skulle bli "att kunna begränsa, att inte flumma ut och tappa fokus". Varför jag bör vara intresserad av utredningen vet jag inte säkert, men kulturpolitiken leder nästan alltid till spännande bråk. Det kanske räcker som skäl, särskilt som aktörerna ofta har utlevande personligheter. Helt smärtfritt har heller inte utredningsarbetet gått, som drabbats av flera avhopp. Dessutom sopade nyligen förre kulturministern Bengt Göransson banan för det tunga artilleriet genom att konstatera att kommande förslag är en "Verkningslös idékiss". Jag kommer med stort intresse att följa debatten. Även om startskottet för denna avlossas först om ett par dagar har jag redan värmt upp med Svenska Dagbladets Sanna Raymans ideologiska inlägg om huruvida kulturfolket är vänster i sinnevärlden eller i den som vi andra betalar räkningar i. Hon och, numera, dramatikern America Vera-Zavala verkar vara överens om, även om det är från olika utgångspunkter, att det där med vänster hos kulturfolket mest är en attityd. Och som ni vet förs här en kamp för ultranyliberalismen. Ideologin för det verkliga livet och för att frigöra människan.