Skönt att det inte är författaren Ernst Brunner som inte är galen

Svenska Dagbladet skriver idag att "Ryktet om galenskap är överdrivet". Va fan tänker jag när jag ser bilden. Vad har de satt på vår före detta hockeyspelande söderförfattare Ernst Brunner? Kravatt? Han ser inte klok ut. Och inte visste jag att det diskuterats huruvida han är rätt skruvad. Visst har han ofta gjort ett grinigt intryck, men jag har aldrig uppfatta honom som tokig. Strax klarnar emellertid bilden. Av texten framgår nämligen att det handlar om, den för 100 steg till ganska okände,för 200 år sedan svenska kungen Gustav IV Adolf. Om han var tokig eller inte bryr jag mig rätt lite i. Däremot tycker jag att Brunner är mer spännande. Mest för att han ständigt är så butter, åtminstone i teve. Jag tror han räknar sig tillhöra de missförstådda. Tyvärr har jag inte läst honom på senare tid. Inte sedan 1991, då jag skummade erotiskt kittlande "Kocksgatan", hans litterära genombrott. Märklig titel på en sådan bok eftersom gatan är tämligen osensuell. Mycket mer bakgata går inte att hitta här i huvudstaden. Den ligger som slutet på en tarm mellan Åsögatan och Bondegatan. Inget finns det att göra på gatan än att gå på den. Det mest spännande med Kocksgatan som jag nu kan komma på är att det var där i en källarlokal som Norbert Kröcher byggde den låda som dåvarande arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon skulle sitta i sedan hon kidnappats för att utgöra lösen mot de tyska terrorister som överlevde sprängningen av Västtyska ambassaden. De hade utvisats till Västtyskland med vändande post, fast på tveksamma juridiska grunder. Det var Leijon fick stå för beslutet, men Carl Lidbom som drog upp ritningarna. Hämnden riktades emot Anna-Greta. Det var en utvikning som heter duga. Men det krävdes, för 100 steg till har nu pustat ut och är glad över att det inte var Brunner som pekades ut som en ogalning i tidningen. Vi vill ju inte ha eventuellt tokiga författare springande omkring på våra gator. Lite tvär verkar han vara, men ändå rätt skön. (Brunner blev så här sommaren 2009 aktuell igen).

Läs även andra bloggares åsikter om Kommando Holger Meins, Ambassaddramat, Gustav IV Adolf, Norbert Kröcher