Finns ett tillväxtsamhälle som förre språkröret Schlaug kan leva med

Superbloggarn lyssnade igår på en skön diskussion i P1:s Studio ett mellan miljöpartiets gamle språkrör Birger Schlaug och Svenskt Näringslivs ekonom Jonas Frycklund. Det var nolltillväxt mot tillväxt eller icke-konsumtion mot konsumtion. Ni som har följt gamla bloggen vet på vilka grunder jag hyllar konsumtion, men det låter ju alltid vettigt när människor säger att vi inte kan fortsätta att pressa jorden på dess tillgångar. En linje som Schlaug företräder. Ett motsatt synsätt faller liksom, i alla fall i teorin eller förresten kanske också i praktiken, på sin orimlighet. Fast samtidigt ligger det ju något i det Frycklund säger om att den panik nuvarande icke-konsumtionen nu skapar visar hur viktigt det är att tillväxten hålls igång. Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, har ju sänkt sin styrränta till den extremt låga nivån noll för att få igång hjulen. Bloggarn tänker också på sitt orange kuvert som ibland dyker upp, slumpmässigt i tid verkar det som. Det enda jag förstår av informationen är rutorna som visar storleken på min månadsinkomst som pensionär utifrån olika tillväxtprognoser. Summan i rutan utan tillväxt skrattar jag inte åt. Jag funderar också över hur vi ska kunna hålla igång sjukförsäkringssystemet, med bl.a. sjuk- och föräldrapenning, när tillväxten upphör. Dessutom undrar jag vad folk ska arbeta med i ett samhälle utan ekonomiskt tillväxt? Är det inte helt enkelt så att det förre språkröret egentligen talar om är ett annat samhälle än det vi idag har skapat? Ett med en mindre utvecklad social ingenjörskonst. Ett där det inte är självklart att varje person ska få det bättre. Man kommer kanske istället att ange en levnadsstandard på en lägre nivå som var och en får nöja sig med. Hur länge ska det t.ex. dröja innan det faktum att vi är många som dagligen förflyttas till och från olika arbetsplatser på allvar ifrågasätts utifrån miljösynpunkt? Här i Stockholm reser många minst ett par timmar om dagen. Jag kan tänka mig att det finns resurser att spara genom att t.ex. bara en medlem av ett kollektiv förvärvsarbetar. Naturligtvis innebär det en inskränkning i individers frihet och möjlighet till personlig utveckling, men nu är det miljön vi pratar om och den går väl före - eller hur? Vilket pris är vi beredda att betala för miljön? Kan vi ha tillväxt och en nöjd Schlaug? Kan vi ha ett modernt människovänligt samhälle utan tillväxt? Inte vet jag, men det lät inte så igår.