måndag 9 mars 2009
Metallica ställde in efter Hetfields magsjuka - var det ändå en spelning?
Jag kunde ju igår apropå samma dags blogg om Lundells klassiker "en inställd spelning är också en spelning" rapportera om Metallicas inställda spelning. Söndagspubliken i Globen gick miste om den fina upplevelse DN:s recensent Thomas Anderberg beskriver att lördagspubliken gavs. Hastigt och lustigt blev sångaren James Hetfield akut sjuk. Vi som läst Ivarssons biografi över Ulf Lundell och trashbibeln "Bekännelser från världens mest ökända rockband" (Mötley Crüe) vet att det kan ligga annat bakom en inställd spelning. Tommy Lee med anhang och rockpoeten Lundell har ju en del gemensamt med Metallicamedlemmarna när det gäller drogvanor. Fast nu verkar det som om Hetfield bara hade något så oglamoröst som vintekräksjukan eller hade råkat ut för en matförgiftning. Osäkert vilket. Men för att fira det kvicka tillfrisknandet bjuder bloggen på dess favolåt med hårdrockarna. Här med ett cowboyintro. Inspelningen ser på polisernas mössor ut att vara från Ryssland. För att slutligen knyta ihop säcken vill jag säga att det var kul att jag tidigare på kvällen bloggat om Lundells klassiker. Märkligt sammanträffande. Slumpen eller...? Gårdagskvällens olycksband lovar att komma tillbaka i maj och "kick ass". Vi får se hur det blir med det. Kanske är 100 steg till på plats.
Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, Mötley Crüe, Inställd spelning
Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, Mötley Crüe, Inställd spelning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det kanske blir lite överdos Lundell med tanke på att Ivarssons biografi är så omfångsrik, men även Håkan Lahger har skrivit en biografi om Lundell. Den är lättläst, läsvärd och upplägget skiljer sig marknant ifrån Ivarssons.
Att du väljer att skriva om Lundell&Dan Wolgers alldeles innan Metallica bestämmer sig för att ställa in sin konsert är ett märkligt sammanträffande.
Jo, jag kan hålla med om att det blivit för mycket Lundell på senaste tiden. Men jag är helt uppfylld av honom. Han är återupptäckt. Och när jag läser biografin blir han bra större. Karln är ju en vandrande rockmyt i kubik. Han har allt: poesin, prosan musiken, kvinnor, det galna livet you name it…. Och han har överlevt. Det är bara att ställa sig givakt och salutera.
Men jag måste samtidigt försvara bloggen med två av tre bloggar igår saknade direkt anknytning till Lundell.
Jag har tänkt ta tag i Lahgers bok senare. Jag har dock alltid tyckt att han är väl grund. Kanske har jag fel.
Håller med Tomas. Men jag är lite rädd för Lundell. Han är för mycket man för mej.
Jack: Vi ska alla vara rätta för Lundell. Han förtjänar all framgång på alla fronter.
Skicka en kommentar