onsdag 4 mars 2009
Visst var det konst hon höll på med konstfackstudenten på Liljeholmsbron
100 steg till tycker att konstfackstudenten på Liljeholmsbron har en poäng när hon i dagens Aftonbladet ställer sig frågande till läkarens uttalande om att hennes beteende kunnat lett till att en annan patient tagit livet av sig. "Det tyder ju på en resursbrist i vården som är långt mer alarmerande än att jag inte var sjuk på riktigt", säger studenten. Här på bloggen har jag ju försökt reda ut konstbegreppet. Jag kom bara fram till att det aldrig riktigt säkert går att veta om en mås är ett konstverk eller inte. Hur det nu är med finliret så är jag övertygad om att just studentens psykosprojekt är konst. Det bör också Jonas Hallberg tycka. Hon har helt klart synliggjort ett allvarligt samhällsproblem. Det räcker för mig. Tack för det. Vad säger du?
Läs även andra bloggares åsikter om Konstfackseleven, Konst, Resursbrist
Läs även andra bloggares åsikter om Konstfackseleven, Konst, Resursbrist
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jag tycker att alla borde värna mer om våra gemensamma resurser än den aktuella konstfackstudenten gör!
Jag tycker man se den kostnaden som en betalning för ett konstverk, som när det offentliga upphandlar offentliga utsmyckningar. Att detta verk inte var beställt saknar betydelse. Det är ett konstverk i sig.
Varför har vi offentliga upphandlingar? Jo, för att vi ska få ut så mycket som möjligt av gemensamma resurser. Och det måste vara beställt. Skulle med ditt resonemang även vandalisering av tunnelbanevagnar betraktas på samma sätt?
I princip ja. I alla fall om han har något att säga. Annars var det vandalism. Sedan måste också jag medge att det också finns ett rimlighetskriterium att ta hänsyn till. Vad som helst går inte att motivera med att det finns ett behov av konstnärligt uttryck. Men detta har i vart fall enligt min mening inte passerats i Liljehomlsbrofallet.
Jag kan hålla med om att det är viktigt att vi har en vid syn på vad som kan vara konst.
En annan sak är vilka metoder samhället via sina institutioner sanktionerar för att lära studenter vad konst är.
Här tycker jag gränsen passerades i det här fallet. Frågan är ytterst känslig för dem som har varit i situationen att behöva akut vård. Det är inte lätt att ta steget. Att komma till insikt att man behöver hjälp...
Hansherman: Av det vi hittills hört av konstfackeleven tycker jag inte utgör en motsättning till det viktiga påpekande du gör ifråga om människors förmåga och vilja att ta hjälp. Men har hon inte lyft frågan en ytterligare dimension? Jag menar det.
Jag tycker att man i det här fallet diskuterar frågor kring något som ännu inte hänt och missar det som faktiskt har hänt. Hon har inte producerat konst (än) för vi har än så länge inte sett något konstverk, så att diskutera huruvida det är konst eller inte känns ju ganska löjligt när tjejen dessutom är klantig nog att inte nyttja sina "15 minutes of fame" till att faktiskt skapa en ordentlig debatt, utan hänvisar bara slött till ett konstverk som "kommer", lagom till att ingen i massmedia kommer orka diskutera det hela längre, vilket gör förvandlar hennes offentliga kritik till en parantes synlig enbart innanför konstelitens väggar. Likaså tycker jag att det är tramsigt att blanda diskussionen om huruvida det ännu ej producerade konstverket är konst och hennes straffskyldighet. Självklart är tjejen straffskyldig, hon får väl precis som alla andra konstnärer som utmanat gängse norm ta sitt straff i "konstens namn" utan gnäll. Tycker hon inte att konstverket är värt straffet, så dör ju all hennes trovärdighet som samhällskritisk konstnär och förpassar henne till skaran av bortskämda snorungar som inte förstår att deras handlingar faktiskt har konsekvenser.
Lasse Lundqvist: Allt du säger är sant. Mitt lilla bloggande har bara mest bestått i ett funderande över hur man skulle kunna se på saken. Men jag är helt säker på att etablissemanget reagerat väl instinktivt och förutsägbart. Världen kan inte vara så lättförklarad.
Skicka en kommentar